OM LITE AV VARJE
Har varit hos dr idag också. Hon skall hjälpa mej med papperen för sjukbidraget,hoppas det går igenom,så får jag kanske lite mer i kassan. Fick inte gå på så mycket cortison mer,måste försöka att hålla mej till en tablett om dagen,och bara vid enstaka tillfälle öka doseringen. Kroppen har tagit för mycket stryk av den. Svullnar upp om magen och ansiktet,och stor risk för benskörhet. Har krympt 2 cm på dessa åren(och jag är väl liten som jag är?)
Det blir mycket läkarbesök den närmsta tiden,men bara det hjälper,så ok.
Vet inte om jag har berättat om när jag var liten och älskade att sjunga. När vi kom till kötthandlaren, så fick jag sjunga "Här är polisen som mitt i gatan står" och då fick jag en prinskorv eller en köttbulle. Samtidigt satt min syster på trappan utanför och blev sur, för hon fick inte någon. Så hon tog av sej skorna och slängde in dom i affären! Men det var nog mycket jag som ville vara i centrum alltid(precis som nu?) Jag pratade alltid och kunde aldrig vara tyst. En gång när jag fått nya långbyxor, sa min mor till mej att inte snacka om det för alla, utan vara tyst i affären. Duktig som jag är så sa jag ingenting, men jag stod sidan om en man och ryckte honom i rocken och pekade på mina byxor, men sa inget, så till sist fick min mor förklara, och jag fick visa mina byxor.
På tal om kläder, så hade vi ett rum vi inte använde, dit jag brukade smyga in och träna på min fotbollskarriär. Sköt mot mål med en ihoprullad strumpa, men lyckades skjuta av mej min trätoffel och den fortsatte rakt igenom fönstret. Det blev inga glada miner och min karriär fick ett hastigt slut. Så inte ens för mej själv kunde jag spela boll. Kläder kan vara till bekymmer. En gång skulle jag gå och handla, kallt var det ute så jag höll börsen i handen och drog upp den i ärmen. Man går ju i egna tankar så när jag kom till affären, hade jag glömt att börsen var i ärmen. Förtvivlad blev jag och ut och letade säkert i en timme innan jag vågade mej hem, för att tala om att jag tappat börsen. Det blev till att vända i dörren och ut en timme till utan resultat. Hem igen för en utskällning, men när jag står där ramlar börsen ut från ärmen. Den gången slapp jag gå ut igen.
Annars var det roligt att få gå och handla. Jacobsons hette affären och låg på hörnan av Jerusalemsgatan.
Just innanför dörren till affären stod en trätunna med salt sill. I den brukade jag doppa fingrarna och sörpla i mej av spadet(när ingen såg det) tyckte det smakade jättegott,annars hatade jag sill. Sill det var ganska vanligt på matbordet då( det var billigt med fisk på den tiden) och lärde mej inte äta fisk förrän på äldre dar.
Tänk på den tiden gick vi ofta till saluhallen för att köpa fisk,kött eller fågel. Jag älskade att gå dit,såg ut ungefär som en utländsk hall i dag. Fisk i långa banor , höns hängde i taket och underbart gris,ox och även hästkött låg på diskarna(det hade aldrig blivit godkänt idag). Vilken underbar doft,kan känna det när jag vill. Och atmosfären, tänk om det hade varit så nu. Bananer och apelsiner fanns inte,men äpplen päron och andra svenska frukter eller grönsaker var det en uppsjö av. Annars kunde vi handla på torget,dit jag även fick följa med min mormor för att sälja ibland. Hon sålde ägg,höns och potatis. DET är underbara minnen, annars var inte livet så lätt alla gånger.
Nog för denna gång VÄL MÖTT DAGENS VISDOMSORD INGEN ÄR LYCKLIG ALLTID
LIVIUS MED SIN STOREBROR OCH HANS FLICKVÄN
Det blir mycket läkarbesök den närmsta tiden,men bara det hjälper,så ok.
Vet inte om jag har berättat om när jag var liten och älskade att sjunga. När vi kom till kötthandlaren, så fick jag sjunga "Här är polisen som mitt i gatan står" och då fick jag en prinskorv eller en köttbulle. Samtidigt satt min syster på trappan utanför och blev sur, för hon fick inte någon. Så hon tog av sej skorna och slängde in dom i affären! Men det var nog mycket jag som ville vara i centrum alltid(precis som nu?) Jag pratade alltid och kunde aldrig vara tyst. En gång när jag fått nya långbyxor, sa min mor till mej att inte snacka om det för alla, utan vara tyst i affären. Duktig som jag är så sa jag ingenting, men jag stod sidan om en man och ryckte honom i rocken och pekade på mina byxor, men sa inget, så till sist fick min mor förklara, och jag fick visa mina byxor.
På tal om kläder, så hade vi ett rum vi inte använde, dit jag brukade smyga in och träna på min fotbollskarriär. Sköt mot mål med en ihoprullad strumpa, men lyckades skjuta av mej min trätoffel och den fortsatte rakt igenom fönstret. Det blev inga glada miner och min karriär fick ett hastigt slut. Så inte ens för mej själv kunde jag spela boll. Kläder kan vara till bekymmer. En gång skulle jag gå och handla, kallt var det ute så jag höll börsen i handen och drog upp den i ärmen. Man går ju i egna tankar så när jag kom till affären, hade jag glömt att börsen var i ärmen. Förtvivlad blev jag och ut och letade säkert i en timme innan jag vågade mej hem, för att tala om att jag tappat börsen. Det blev till att vända i dörren och ut en timme till utan resultat. Hem igen för en utskällning, men när jag står där ramlar börsen ut från ärmen. Den gången slapp jag gå ut igen.
Annars var det roligt att få gå och handla. Jacobsons hette affären och låg på hörnan av Jerusalemsgatan.
Just innanför dörren till affären stod en trätunna med salt sill. I den brukade jag doppa fingrarna och sörpla i mej av spadet(när ingen såg det) tyckte det smakade jättegott,annars hatade jag sill. Sill det var ganska vanligt på matbordet då( det var billigt med fisk på den tiden) och lärde mej inte äta fisk förrän på äldre dar.
Tänk på den tiden gick vi ofta till saluhallen för att köpa fisk,kött eller fågel. Jag älskade att gå dit,såg ut ungefär som en utländsk hall i dag. Fisk i långa banor , höns hängde i taket och underbart gris,ox och även hästkött låg på diskarna(det hade aldrig blivit godkänt idag). Vilken underbar doft,kan känna det när jag vill. Och atmosfären, tänk om det hade varit så nu. Bananer och apelsiner fanns inte,men äpplen päron och andra svenska frukter eller grönsaker var det en uppsjö av. Annars kunde vi handla på torget,dit jag även fick följa med min mormor för att sälja ibland. Hon sålde ägg,höns och potatis. DET är underbara minnen, annars var inte livet så lätt alla gånger.
Nog för denna gång VÄL MÖTT DAGENS VISDOMSORD INGEN ÄR LYCKLIG ALLTID
LIVIUS MED SIN STOREBROR OCH HANS FLICKVÄN
Kommentarer
Trackback
