TISDAG EM

Sitter här vid datorn och skriver boklister,som det är meningen skall läggas ut på min länk till tolle lege. Silket arbete,om alla skall skrivas in blir det dåligt med nattsömnen framöver. Men jag har äntligen fått en egen dator,som jag skall ha med mej till affären. Har verkligen glädje av den ,fast tycker det är mest maffia wars för tillfället. Är så dålig på det här med data,annars finns det ju otroligt mycket man skulle vilja kunna.
 Har börjat så nätt att tömma lokalen,och hoppas verkligen jag hinner bli färdig till det är tänkt att öppna(den 1 november) Både Linda och jag går här och planerar och vill komma igång.

Skulle kört till min morbror idag,men som vanligt tryter pengarna,tycker det blir för dyrt. Köra 30 mil med husbilen kostar dock 400:- minst. Måste försöka få fatt i en billig bil nu över vintern,så jag kan ställa av husbilen. Någon som vet kanske? Vill helst inte köra med den över vintern,då den tar för mycket skada.

Var i Tyskland i söndags,med 2 goda vänner ifrån norrland. Mycket trevligt,med många besök i olika butiker. Tänk att det är provsmakning i alla, och många sorter att pröva, så man var nästan lite påverkad när man kom hem?
Lite godsaker blev det iallafall till kommande samkväm. Blir förmodlingen ny runda om en månad ,när dom kommer ner igen.

Var hos doktorn igår igen. Vi gick igenom vad som skall ske den 14:e, och jag fick tabletter som skall tas 4 dagar innan + en tvättsvamp,så jag själv kan tvätta mej innan ( nästa gång skulle jag få nål och tråd,så jag själv kunde sy igen såret) Även om alla som gått igenom det,säger att det inte känns eller märks, är man liforbannad nervös
Jag får inte anstränga mej alls de 4 närmsta dagarna efteråt, inte ens köra bil. Så det blir till att ligga på soffan och titta på film(det är ju inte det sämsta)

Hemskt vad tiden går fort. Livius är nu drygt 4 månader och jag tycker han är med så mycket. Vaken nästan hela dagen, men sover nästan hela natten istället. Han har börjat äta gröt, så nu skall vi snart måla om. Vilken underbar tid och vilket privilegium att få vara med när han utvecklas. Jag känner mej nästan som ung igen ,när jag leker med honom. Man kommer ihåg när mina andra var små, bara så synd att man inte kan ha den stunden lite längre. Man skulle kunna bevara den känslan i en låda och ta fram när man känner sej ledsen,eller deprimerad, för det lyser upp när de små bränner av ett leende mot en. Bortskämd har han blivit redan,skall helst bäras överallt. Men alltid lika glad,utom när han vill ha mat, för då gäller det NU och inte om en stund. Han blir akut hungrig verkar det som. Har även börjat ta flaska med morotsjuice, som han älskar, men blir lite löslivad om man säger. Linda uppdagade det idag när hon skulle byta, så det var till att tvätta av badrummet med inventarier.
Men det kommer säkert många tillfällen mer.

Mina barn är faktiskt det enda jag tror jag gjort ordentligt,och dom är mina idoler.Var och en på sitt sett, starka personligheter(efter deras mor)och självständiga. JAG ÄLSKAR MINA BARN ÖVER ALLT ANNAT.

Nu kallar maten och jag skall lyda.  VÄL MÖTT DAGEN VISDOMSORD   ÄLSKA DEJ SJÄLV



   MUMS VAD GOTT

OM LITE AV VARJE

Har varit hos dr idag också. Hon skall hjälpa mej med papperen för sjukbidraget,hoppas det går igenom,så får jag kanske lite mer i kassan. Fick inte gå på så mycket cortison mer,måste försöka att hålla mej till en tablett om dagen,och bara vid enstaka tillfälle öka doseringen. Kroppen har tagit för mycket stryk av den. Svullnar upp om magen och ansiktet,och stor risk för benskörhet. Har krympt 2 cm på dessa åren(och jag är väl liten som jag är?)

Det blir mycket läkarbesök den närmsta tiden,men bara det hjälper,så ok.

Vet inte om jag har berättat om när jag var liten och älskade att sjunga. När vi kom till kötthandlaren, så fick jag sjunga "Här är polisen som mitt i gatan står" och då fick jag en prinskorv eller en köttbulle. Samtidigt satt min syster på trappan utanför och blev sur, för hon fick inte någon. Så hon tog av sej skorna och slängde in dom i affären!  Men det var nog mycket jag som ville vara i centrum alltid(precis som nu?) Jag pratade alltid och kunde aldrig vara tyst. En gång när jag fått nya långbyxor, sa min mor till mej att inte snacka om det för alla, utan vara tyst i affären. Duktig som jag är så sa jag ingenting, men jag stod sidan om en man och ryckte honom i rocken och pekade på mina byxor, men sa inget, så till sist fick min mor förklara, och jag fick visa mina byxor.
På tal om kläder, så hade vi ett rum vi inte använde, dit jag brukade smyga in och träna på min fotbollskarriär. Sköt mot mål med en ihoprullad strumpa, men lyckades skjuta av mej min trätoffel och den fortsatte rakt igenom fönstret. Det blev inga glada miner och min karriär fick ett hastigt slut. Så inte ens för mej själv kunde jag spela boll. Kläder kan vara till bekymmer. En gång skulle jag gå och handla, kallt var det ute så jag höll börsen i handen och drog upp den i ärmen. Man går ju i egna tankar så när jag kom till affären, hade jag glömt att börsen var i ärmen. Förtvivlad blev jag och ut och letade säkert i en timme innan jag vågade mej hem, för att tala om att jag tappat börsen. Det blev till att vända i dörren och ut en timme till utan resultat. Hem igen för en utskällning, men när jag står där ramlar börsen ut från ärmen. Den gången slapp jag gå ut igen.
Annars var det roligt att få gå och handla. Jacobsons hette affären och låg på hörnan av Jerusalemsgatan.
Just innanför dörren till affären stod en trätunna med salt sill. I den brukade jag doppa fingrarna och sörpla i mej av spadet(när ingen såg det) tyckte det smakade jättegott,annars hatade jag sill. Sill det var ganska vanligt på matbordet då( det var billigt med fisk på den tiden) och lärde mej inte äta fisk förrän på äldre dar.
Tänk på den tiden gick vi ofta till saluhallen för att köpa fisk,kött eller fågel. Jag älskade att gå dit,såg ut ungefär som en utländsk hall i dag. Fisk i långa banor , höns hängde i taket och underbart gris,ox och även hästkött låg på diskarna(det hade aldrig blivit godkänt idag). Vilken underbar doft,kan känna det när jag vill. Och atmosfären, tänk om det hade varit så nu. Bananer och apelsiner fanns inte,men äpplen päron och andra svenska frukter eller grönsaker var det en uppsjö av. Annars kunde vi handla på torget,dit jag även fick följa med min mormor för att sälja ibland. Hon sålde ägg,höns och potatis. DET är underbara minnen, annars var inte livet så lätt alla gånger.
Nog för denna gång  VÄL MÖTT  DAGENS VISDOMSORD  INGEN ÄR LYCKLIG ALLTID




LIVIUS MED SIN STOREBROR OCH HANS FLICKVÄN

HEMMA

Hemma efter en natt på sjukhuset. Åkte in igår,trodde jag fått en infarkt (men det var bara kärlkramp) Fy vad ont det gör,och nervös blir man(det är inte så mycket med en när det händer) ville inte åka men Linda fick råda,så det var bara att ge sej iväg. Sen är det skönt samtidigt att få reda på att det inte är så allvarligt som man befarar.
Man blir ju väl omhändertagen där (många som passar upp en LYX) och god mat,men sömnen är det dåligt med för det är ju provtagning mest hela natten. Men som sagt ont krut osv.

Har precis skapat en blogg till,som skall vara som hemsida för vårt antikvariat Tolle Lege. Hoppas få komma till i nästa vecka och börja sätta allt på plats. Mycket som skall hinnas med,prissättning och uppmärkning. Och inte minst städning och målning av alla hyllor. Behöver mycket mer böcker än jag har för tillfället,så söker med ljus och lykta efter helst facklitteratur, men även skönlitteratur. Tacksam för alla som hör av sej om ni har något att sälja.

Lite minnen: Har efter lång tid fått kontakt med min morbror igen och då han påminnde mej om ett minne,när jag varit olovandes vid kanalen. Han bodde hos oss vid det tillfället (och han är tre år äldre än mej, så han var som en storebror) Han fick göra i stort sätt vad han ville, medan jag var hårt hållen. Vid detta tillfället hade vi blivit lite osams, och då ställer han sej och kallar på min mor att jag ramlat i kanalen(vilket hade skett ett par månader innan) vilket resulterade i att jag fick utegångsförbud (men hon var lycklig att jag levde,för hon trodde det var då) och min morbror fick en lusing för att han skrämde upp henne. Annars var vi nog sams för det mesta och jag har många roliga minnen tillsammans med honom.
Han var ju som sagt några år äldre än mej och när han bodde hemma hos mormor var jag ju där ofta.
Han var ju raggare och hade en opel rekord (om jag kommer ihåg rätt) och var ute och raggade ofta. Jag ville ju självklart följa med honom och hans kompis, men var ju samtidigt en liten glytt i hans ögon,så när dom fick fatt i några tjejer fick jag lägga mej i skuffen och inte märkas. Det blev nog några timmar i den skuffen. Han var min stora idol och jag ville gärna bli som honom, så jag sa nog inte så mycket om det. Mormor ville ju gärna att jag skulle få åka med han. Tror vi skulle ha mycket roligt om vi fick sitta en kväll och tala om gamla minnen.

Måste sluta nu,min kamrat från sundsvall kommer och jag skall ordna sängplats..
VÄL MÖTT  DAGENS VISDOMSORD  GÖR SOM MAN SÄGER INTE SOM MAN GÖR



TILLBAKA

Hemma igen efter en hektisk vecka.Linda jag och Livius tog en tur uppåt landet.Askersund som längst.Så skönt det har varit och tur med vädret också.Vi har kört småvägar nästan hela tiden.Satte GPS på snabbast väg men inte motorväg,Man får verkligen se en hel del som man missar annars.Och vilket underbart land sverige är att köra i.Vi undvek också campingar och letade upp ställplatser,med priser från 74;- till 175:- för en natt med el.Märkligt att dyraste också skulle vara den sämsta.Annars har vi bara kopplat av och njutit av att vara tillsammans.På hemvägen körde vi om Lidköping och hälsade på många goda vänner jag inte träffat på 13 år(mina barns kusiner)Tänk så mycket man förlorar vid en skillsmässa egentligen.Hela ena partnerns släkt går ju förlorad(och det är verkligen synd)Så mycket roligt vi haft tillsammans när vi träffades.Därför är det speciellt kul att bli så väl emottagen efter alla dessa år,och jag hoppas det kan bli lite oftare hädanefter.
Linda och jag tog tillvara tiden med varandra och försökte hitta upp museer och andra sevärdheter längst vägen,och naturen.Köra små grusvägar ner till små sjöar eller ängar och bara njuta.
Vi har till och med diskuterat,att köra i sverige nästa sommar(istället för europa) och besöka nordkap,treriksröset och kanske köra över till finland.Vi får väl se.
Det blir ett kort skriveri idag,för jag skall ut och göra köttsoppa.Hemmalagad är godast och så blir det så mycket att det räcker flera gånger.Mums. VÄL MÖTT  DAGENS VISDOMSORD  SE MORGONDAGEN MED NYFIKENHET


MOPED-MUSEUM MITT I ÖDEMARKEN

NÄRA FREDAG



 
I kväll skall jag hem till mossan och få höra lite om min barndom,som jag inte kommer ihåg.Det skall bli roligt. (hon skall bjuda på kålpudding också)Satt med syrran igår och hon kommer ihåg mycket mer än jag,men det poppar upp några fragment här och var,så det kan bli till en helhetsbild så småningom.Det är lite skrämmande ,varför man förträngt så mycket,vad skall komma fram? Hoppas det kan bli en behaglig resa i min historia.
 Att det inte var min riktiga far fick jag reda på först när jag skulle ge mej av till sjöss,och hämtade personbevis .Så jag tycker att jag har levat i en lögn i många år.Min riktiga far kom från Danmark(kanske därför jag är så glad i öl?)Så hela min fars släkt är ju där,och jag har aldrig fått någon chans att lära känna dem. Vet att min farmor väldigt gärna ville ha kontakt med mej,men det lät sej inte göras.Tänk som livet skulle kunnat gestalta sej om jag fått den möjligheten? Försökte ta kontakt med min biologiska far först på 90-talet(av hänsyn till mina föräldrar) men när jag väl fann honom hade han avlidit 3 månader innan.Så jag har en syster i Danmark som jag har träffat,och 3 st bröder i Åstorp som jag aldrig har träffat.Deras mor vill inte kännas vid mej,men man tycker att sönerna skulle vara nyfikna? Skall försöka ta kontakt med dem vid något tillfälle. Man är ju sådan att man vill se om det finns någon likhet,för den sakens skull behöver man ju inte umgås. Började med släktforskning ett tag ,men kom på att det hela byggde på en lögn,så det var inte lönt att fortsätta.Även min biologiske far ville ha kontakt med mej,men det vägrades honom. Han sände alltid paket till min födelsedag,eller jul,men de retunerades alltid,så det är klart att han gav upp till sist. Det var min syster i Danmark som tog kontakt med mej,så där har jag fått lite uppgifter.Vi träffades ett par gånger,sen blev det inte mer.Huvudsaken är ju att man fått träffas.Jag räknar ju inte dessa som mina syskon heller,utan det är min lillasyster som jag växt upp med som är min syster.
Vi har alltid stått varandra nära och oftast ställt upp för varandra(hon har räddat mej många gånger)Var det någon som var dum emot mej ,så kom hon bums. Vi har verkligen varit med om en hel del och haft otroligt mycket roligt tillsammans. Hon är för mej den absolut mest kärvänliga och glada person jag vet,(hon är en avbild av min älskade mormor) En riktig klippa,som tar sej igenom det ena värre än det andra,och aldrig ger upp. Ibland önskar jag att jag kunde visa henne mer vad hon betyder för mej.

Jag lovade att skriva lite om min underbara tid som hippie. Tänk er mej i en lång blommig kappa,knähöga fransade moccastövlar,långt hår med basker på huvudet,skägg och självklart ringar i öronen plus en massa lull lull runt hals och armar.Det var jag i slutet av 60 och början på 70talet. Men vilken härlig tid.(tror det var sommar alltid då) Vi höllt till runt kronprinsen och stortorget,eller i någon av alla parker,där vi satt och tog oss en holk,åt rökad korv och drack öl.
Hade börjat röka lite hasch och var i en sjunde himmel för det mesta då. Allting var verkligen make love not wor.
Det var unga och gammla,alla flummade ut tillsammans,lyssnade till jefferson airplan,eller T Rex plus många andra band. Det var ingen urskildring vem men gick med. Stora gäng och alla var tillgängliga. Vi var säkert ett gäng på 20-25 st som träffades varje dag(en hel del av dessa gick det riktigt illa för senare) Vi campade på sibbarp,hade stora partyn vid ribbersborg,och alla camparna som vågade hängde med. Ärligt talat var det en väldigt konstig tid.Man levde på franskbröd,eller det man kunde tigga till sej,många dagar,för så fort man fick pengar gick det till någon fest.Man levde verkligen för dagen.Min ene kompis syster fastnade i ett haschrus och fick tas in på psyket,hon blev aldrig bra.Själv åkte jag på en överdos(och det var min räddning,för då la jag av)
Mycket skit hittade man på under den här tiden,men det får väl räknas som ungdomssynder och är väl preskiberade idag.Vi lånade bilar,och körde runt överallt,(ingen hade körkort klart)bland annat.Jag har alltid älskat att köra bil,så det var ju en kick. Men förutom haschrusen,så hade vi mycket roligt,det var en viss sammanhållning.Vi bodde i kollektiv och delade allt,var ofta i Danmark,som ju var liberalare. Brukade åka till Odense där vi kännde några tjejer. Älskar Danmark! Där gick det inte lika vilt till,för den danska polisen var känd för sin hårdhet,helst mot svenskar,så vi höllt oss på mattan där. Jag hade en viss framgång hos det täckta könet,så livet lekte onekligen.(fick visserligen uppsöka läkare ett par gånger,men det var det värt) En gång(jag vet fortfarande inte hur jag klarade mej ur det)hade jag tre tjejer och en grand danois i sängen samtidigt. Tror hunden fick lämna först,men sen var det nog jag. Ja mycket har jag hunnit uppleva(men hoppas på mer)även mycket som kanske inte lämpar sej för sådan här familjeunderhållning,så det får komma längre fram i mina memoarer? Bara känslan att ha varit med är härlig.Stora musikfestivaler ,eller spontana fster med musik och kärlek. Överallt försökte man efterlikna woodstock. Nej nu får det vara för idag VÄL MÖTT DAGENS VISDOMSORD

INGEN NÅR TOPPEN MED BLYGHET

SD&P Media

LILLE AFTON



Lensstore 
Idag rann all lust och ork av mej.Blev djupt deprimerad,bara av ett enda telefonsamtal. Min kompis ringde från Torre del Mar till mej och undrade om jag var på väg ner? Han hade kommit i måndags och ett par andra kamrater hade annlänt igår.Jag riktigt kännde värmen gå genom luren och såg stället framför mej,så när jag fick förklarat för honom att vi inte kom ner i år,så bröt jag nästan ihop.Jag bara kände mej så dj-a ledsen för att vi inte kunde komma iväg.Känner mej fortfarande nedstämd,fast Linda gör allt för att pigga upp mej.Även hon skulle klart vilja att vi kom iväg,men jag måste ju se krasst på det.Först bli så frisk så att jag kan köra ner utan riskera livet,och är det meningen vi skall ner i år,så låter det sej säkert märkas på något sätt.Jag får försöka att lägga min energi på antikvariatet istället. I och med vi skall köra uppåt nu en vecka(fel håll) så får det bli lite som balsam för själen.
Har ni sett solens mat på tv.Tänk att få göra en sådan resa? Visst hade det varit underbart,att få prova alla lokala maträtter på det viset.Tänk så många ställen som inte är turistförstörda,det finns,om man bara ger sej tid. Så det är min tanke med resan i april.Äta sej igenom Europa! Livius har ju säkert mer behållning av resan då än om vi hade farit iväg nu.

1963 Började jag på Latinskolan i Malmö och då fick jag min första kostym.Ni kan bara inte föreställa er hur den såg ut. Den var brun och orangerutig???? Jag tyckte jag var så snygg! Men nu förstår jag varför jag valde den.Skiten syntes inte så tydligt.För jag vaknade på morgonen(första gången jag hade den på mej) under en balkong i blöt jord.Hade blivit full och somnat där?(jag vet det var tidigt att bli full) Mina föräldrar var inte hemma.De var på semester med min syster i Norge och Danmark,så jag passade på klart.Hade hittat en av fassans flaskor bakom en soffa,så den fick ju prövas.Sen skulle man ju ut till kompisarna och visa. Vi satt i en park i närheten(Attleparken för dom som känner till Malmö)och dela den här.Vet också att jag fick ringa på hos grannen för att få huvudvärkstabletter(det var så mina föräldrar kom på det)Tror det var första gången jag var full.(men tyvärr inte sista) Hade provsmakat någon gång innan men inte mer.Vet att vi köpte sådana här punchflaskor av choklad för att få likören i oss och sen låtsades vi vara berusade(för tjejerna)Det tyckte vi var tufft.?Konstiga ideer,men dom måste kommit någonstans ifrån.Kan inte skylla på min far där,för han lämnade aldrig hemmet när han druckit. Jag hade ett par kompisar i andra trappan(vi bodde nu på Katrinelund,som var ett rent nybyggt område)som jag umgicks dagligen med.Vi hade bland annat 10  topp varje lördag hos den ene.Han var ett år äldre än mej och hade något eftermiddagsjobb,så han tjänade egna pengar.Han köpte alltid dom senaste skivorna som kom ut(singlar) och hade väl en 2-300 st,så varje lördag hade vi omröstning om dom här,och gjorde riktiga listor.Efter det brukade vi bli där så bjöd i regel hans far på kaffegök.Så det var ju det stället man oftast var på.Med så snälla föräldrar,han fick göra vad han ville.Och sen tog vi båten till Köpenhamn.
Öresundslinjen.Gripen(som blev min första båt att jobba ombord på) blev det ofta.Så vi var rätt så välkända ombord,för i regel hade vi inga pengar kvar när sista båten gick tillbaka eller så missade vi den och fick gå brandvakt istället.Men eftersom vi var barskrapade brukade vi få åka gratis med tillbaks.Oftast blev det tillbaks med Centrumlinjens båt,dom brukade vara hyggliga och helst om "flaxöra" jobbade,han kände oss bäst så där var det aldrig några problem.Väl i Köpenhamn gick vi alltid till ett ställe som hette HIT HOUSE (har inte kunnat lokalisera var det var) i närheten av tivoli.Där spelade ofta kända band som The Kinks eller The Hollies,vilka jag var ett stort fan av. Fast vi var så stora på det ,var vi egentligen väldigt naiva.allting ordnar sej,ha roligt nu bli ett vackert lik.Man kunde inte tänka sej att bli så gammal som 30år!,då var man ju gubbe? Kommer speciellt ihåg en gång vi missat båten,det var vinter och väldigt kallt,så vi försökte att finna oss en plats att sova på(sista båten gick kl 1,och första kl 7 på morgonen från nyhavn) Vi hittade en kapellbil och gick upp på flaket och lade oss.Skedställning alla tre.Rätt som det var vaknade vi av att det låg en man bakom oss och tryckte på,förstod ju inte riktigt vad han var ute efter,men vi såg det säkrast att lämna bilen och gå vidare.Han ville bara värma oss ,sa han?Undrar hur? Vi misstänkte ju så klart vad det var frågan om,men hade aldrig varit med om något sådant,kanske bara hört talas om det. Vi va ganska välkända på de flesta ställen även i Malmö,så där blev vi snart bekant med flera av de här orginalen.Vi hade speciellt en som alltid jagade oss.Hände  aldrig något,men han var alltid där vi var och bjöd oss gärna på sprit(som vi utnyttade så klart) I Malmö höllt vi till på ett ställe som hette Tunneln,där var också en som blev betuttad i mej,med mycket fri dricka och mat som följd,och sen stack vi.
Vi tre höllt alltid sammans var vi än var,men det blev ju ganska svårt att hitta töser till oss alla,för den sakens skull.I regel gick ju tjejerna 2 och 2,så antingen blev en av oss utan eller så blev en tjej det. Köpenhamn var ju ett eldorado för oss(då var den svenska kronan värd mer än den danska) så vi var ju lite av kungar där,med spenderbyxorna på.Det var ju så lätt att komma in på haken i Köpenhamn aldrig någon kontroll på ålder.Det blev många bier där och ofta bjöd vi också. När jag blev lite äldre brukade jag ha som riktmärke att när grönländskerna började bli snygga var det dags att åka hem. Blev man så på lyset så dom blev snygga,då var man verkligen på lyset.
Imorgon tror jag det blir om min tid som hippie.Det var en underbar tid.Make love not wore.
Jag skall höra om mossan har några gammla foton ifrån Jerusalemsgatan,som jag kan lägga ut också.

VÄL MÖTT  DAGENS VISDOMSORD. INGEN BLIR MED ENS HELT FÖRDÄRVAD

King.com

TRIST TRIST



King.com 

Vaknade till ännu en dag(tur var det)Varit uppe tre gånger inatt och andats i apparaten,fick öka doseringen igen på cortisonen,men men det får gå ändå.Allting är så trist för tillfället,det riktigt rycker i kroppen av att vilja komma iväg,och så vet jag att det inte blir av.Brukar köra vid denna tiden varje år,så det känns onekligen lite märkligt.Man har inget att göra om dagarna,pengarna tryter,och allt kostar ju.Visserligen unnade vi oss att köra en tur igår,och det var underbart,men sen är det inte råd till mer.Men nya pengar kommer på fredag,så då går säkert humöret upp på topp igen.Skall betala elen  på tydinge,och sen är det slut där för iår.Får se om det blir nästa år också,ivarjefall blir det inte som långliggare,eftersom vi drar iväg.September månad tror jag inte vi har varit där mer än tre dagar,men samma pris ändå,fördelen är ju att det inte går så mycket el. Sen blir det till att vinterbona bilen när vi kommer hem igen,efter turen uppåt. Skall ställa av den i mitten av november,eftersom jag är bjuden på hallowenfest i Trelleborg och då skall den med.Har fått plats att ställa den på,där det även finns el,så jag kan hålla 10 grader inne iallafall.Blir att öppna alla luckor lyfta alla dynor och ta in gasolen.Får väl passa på att städa av den ordentligt också när jag ändå är igång..Sen blir det till att gå,(hoppas det kommer att göra nytta för figuren,man låter som en gammal.........)eller buss,cyklen har min son lånat,och det är nog bara han som cyklar på vinter också.
Bara vi nu kommer igång ordenligt med antikvariaet,så skall det nog lösa sej allting.Har fått ihop en hel del böcker redan,och har en affär med 7000 st böcker på gång.Så går den ilås,så blir det nog helt ok. Det är ett äldre antikvariat som lagt ner på en annan ort,så det är ju rätt urval.Både billigt och dyrt. Vi får ha en hel del chick-lit (finare ord för tantsnusk) för det går ju att sälja.Folk har redan varit och frågat i min systers affär, när vi skall öppna.Det verkar ju lovande,tycker jag.

Livius har sådana problem med tänderna för tillfället.Inget hjälper vad man än försöker.Han gråter så tårarna trillar nerför kinden,och ser rent förtvivlad ut.Undrar hur många dagar det skall hålla på.Visserligen är där 7 st på gång som skall tränga igenom,men dom kunde ju komma samtidigt.Han är jättetidig med dom,men man funderar på om det inte hade varit bättre att dom kom när dom skulle.Han kan ju inte hålla fast tuggringen i munnen själv heller,så det blir till att massera och försöka hjälpa så gott det går.Men lider det gör man med han hela tiden.
Han verkar vara ganska tidig med det mesta tycker jag.Han vänder sej från rygg till mage,och har dragit sej framåt på magen med huvudet högt och stabilt.Väldigt stabil i hela kroppen,och det har han varit länge nu.(väldigt vad man skryter över sina små,men det tror jag alla föräldrar gör)
Vill gärna skryta lite över Linda också.Om hon så  blir väckt 10 gånger på en natt,så inte minsta tendens till irritation,även om hon är supertrött.Det är ju inte Livius skull,säger hon bara.Jag känner med mej själv när man är trött och blir väckt.Aldrig hon höjer rösten eller på något sett visar att hon skulle tycka det är jobbigt,fast hon gör 90 procent av arbetet med honom.Hon tycker bara han är så underbar(och det har hon ju rätt i) och det bästa som hänt.EN STOR BUKETT RÖDA ROSOR. Till Linda från mej. Jag försöker avlasta henne med att laga mat ,diska och hjälpa till överhuvudtaget med det som behövs.Tror hon uppskattar det också. Vi har det faktiskt väldigt bra tillsammans trots åldersskillnaden(hon vill gärna jag skall ha fluga och hatt också?) Tänkte jag skulle prova   
på att ha det,hatt älskar jag ,men tycker inte den klär mej,fluga är fräckt om man hittar någon snygg och kan ha kavaj,så det kommer väl det med. Det är bara jag själv som känner mej dum.GUBBAVARNING.
Jag är väldigt stolt över henne,hon är väldigt duktig och studerar litteratur på distans (passar perfekt när vi åker i väg längre sträcker)Så vi har samma intresse i böcker bägge två.Visserligen är hon en hejare på de stora författarna och klassikerna,så jag får hålla mej till deckare och thrillers.Vi kompletterar varandra.

Idag hoppar jag över (berättellser från förr) Måste försöka komma ihåg lite mer och skall hem till min moder för att försöka minnas,så förhoppningsvis kommer det mer om någon dag. Har mycket inom mej men måste försöka få någon sorts ordning på det först.
Jag kommer iallafall ihåg att jag skrev thrillers när jag var runt 11-12 år,men tyvärr har jag ingen av dom kvar.
Gjorde riktiga efterforskningar om städer där hjälten befann sig och rätt valuta för olika länder.Mycket mord och pangpang ingick,men hade inte kommit så lång så det fanns någon femme fatale med.Det var böcker för hårdföra män!!!! fanns ingen plats för kvinnor där inte. (annat är det idag) Hade varit en upplevelse att få läsa dom idag.
Nä nu är det dags för middag,grönsaksgrattäng och bacon.  VÄL MÖTT  DAGENS VISDOMSORD
ANDRA TYCKER OM VÅRT LEVNADSSÄTT  VI OM ANDRAS





Efashion.se

ÄNTLIGEN MÅNDAG

Har haft en underbar dag,med Linda och Livius.Vi tog husbilen och körde en tur på Österlen.Fint väder och kaffe med oss,vad mer kan man begära.Ja det skulle vara lite svamp,vi fann inga alls,men både Linda och jag är noviser(kanske tur vi inte fann några) så det är säkert inte rätt säsong heller.Vi fick ivarjefall en fin tur i naturen, och mycket frisk luft.Ganska skönt att bara få rå om varandra också.Vi trivs bägge helt förträffligt i husbilen,och längtar verkligen tills vi kan komma iväg.Även Livius verkar trivas,han sover bra där och inte allt för sur när han är vaken.Tur vi kom iväg,idag var jag verkligen deppig.Har varit hemma i tre veckor,och väggarna börjar närma sej.Men vi skall köra uppåt nästa vecka vad som än händer,och det skall bli skönt.

Nu åter några minnen från ungdomen.Från jag var 6-7 år fick vi åka på kollo varje sommar,under några veckor.Mossan jobbade på tobaksbolaget,och de hade ett ställe i småland(Skruv) som de anställdas barn fick åka till.Det var en underbar upplevelse.Jag älskade att vara på kollo.Man sprang i skogen och lekte indianer,byggde kojer,gjorde pilbågar och spjut. En gång höllt det på att gå riktigt illa,då vi kastade spjut till varandra över en fotbollsplan vi hade i närheten.Plötsligt kom min syster springande över planen,just som vi kastade,och hon träffades av spjutet 1 cm från tinningen.Tror hon fortfarande har ärr efter den händelsen. Vi fångade en uggleunge som vi hade till att bli tam.Konstigt nog var man inte rädd för några djur alls i den åldern.Vi fångade kopparormar,groder och ödlor som vi hade i fickorna,(för att skrämma tjejerna med så klart)Vi fick ju aldrig ta dom med oss in,så vi ordnade olika gömställen för dom ute. Ibland när det var riktigt varmt ,fick vi åka häst och vagn till badet,som låg ca en km rakt igenom skogen.Roligast var det om man fick sitta på hästen på vägen dit.Det var inte så lätt att grensla den(det var en ardenner)Det var bondens häst och vagn.Bonden hade gården närmast oss,och där fick vi barn som ville hjälpa till med diverse göromål,enkla sådana klart.Men bland annat fick vi hjälpa till med att mjölka för hand,mata hönsen och ta in hö.Det var ju rena himmelriket för mej.Jag var där så ofta jag fick chansen. Annars satte vi upp teaterpjäser,som vi själva skrivit.Speciellt en blev väldigt populär,(där jag fick huvudrollen.) den kallades för hålet i bordet,och gick ut på att jag skulle byta en lampa och gå upp på bordet,som jag ramlade igenom varje gång,under stort jubel från publiken.Denna spelades upp en gång i veckan,och vi ändrade karraktären varje gång,genom att klä ut oss.Roligaste tyckte dom det var då jag var utklädd till en tant.Annars tillhörde jag dem som var minst till växten där,så jag passade väl till att ramla igenom hålet(har ofta haft fördel av att vara liten) Något som också var stort,var när brandkåren kom dit för brandövning.Det gjordes en gång varje år. Vi som vågade fick gå upp på andra våningen och åka i ett långt rör av någon sorts tyg(strävt som f-n man brände av skinnet när man åkte igenom) Det var säkert minst 10m långt,och fort gick det,men man växte ju i de andras ögon när man gjort det.Sen fick vi åka med brandbilen och pröva brandhjälmarna,så var den dagen räddad. Man var ju rädd för eldsvåda,så när det åskade blev alla väckta och fick gå ner på bottenvåningen och sätta sig vid ytterdörren,för att vänta ut åskvädret.Vi barn tyckte det var helt ok för vi blev serverade varm chokladmjölk och bullar.Kommer inte ihåg att det var någon som var rädd,utan allt sköttes helt underbart för att inte skrämma oss barn. Tror vi var ungefär 30 barn samtidigt där och 3 fröknar(som vi alla älskade) i 20:års åldern.Föreståndarinnan,en äldre dam och så kokerskan,det var väl alla. Under de åren jag var där,så byttes fröknarna ut varje år men de andra var desamma.Detta var något som man såg fram emot varje sommar. Maten var säkert bra men frukosten med gröt var väl ingen höjdare.Det var mannagrynsgröt och havregrynsgröt eller värst av allt råggröt med sirap i.Äter fortfarande inte gröt. Rund var jag även på den tiden och kallades allmänt för öltunnan.Kanske inte något man älskade precis,men det gick det också.Vi hade väl alla smeknamn på varandra.Hitta man på hyss,fick man bli inne när de andra var ute och lekte,och det hände väl någon gång,men annars var jag nog ganska snäll på den tiden. Jag vet att vi hittade ett hästkranie i skogen som jag tog hem och det var väl inte riktigt populärt. Jag vet att jag tyckte det var skönt och komma hemmifrån,även om avskedets stund på stationen var ganska gråtfylld. Sen skulle vi alltid skriva kort hem och dom var väl inte så fyllda av berättelser precis,men det viktigaste kom med.Allt bra skicka godispaket!.En gång under var period fick vi ta emot ett paket hemmifrån,och det var ju höjdpunkten,alla lika spännda på vad man fick.Godis fick vi bara äta vid speciella tillfällen,så det gällde att gömma undan det man fick innan fröknarna tog det,för senare utdelning.
Ja det var härliga tider strålande tider.Nog nu för idag VÄL MÖTT DAGENS VISDOMSORD
I BEGYNNELSEN FANNS ORDET

  FRÅN UTFLYKTEN IDAG


SOLIGA LÖRDAG

Vaknade upp till en underbar dag.Man blir ju så glad när solen skiner.Enda smolket är att Livius har så ont i munnen där tänderna tränger på.Man blir ju själv rent förtvivlad för att man inte kan göra något.Han har fått barnalvedon så jag hoppas det lättar lite för honom.Körde ner på loppisen och hittade lite böcker,till rimliga priser.Träffade en kompis som talade om att det gick rykten på stan att jag blivit av med körkortet,att jag hade kört berusad.DET HAR JAG INTE !!.Det stod i tidning för ett tag sedan om en man i min ålder som fastnat i kontroll med husbil i Åhus,och han hade varit väldigt berusad, så folk vet att jag inte spottar i glaset och tar då för givet att det skulle vara jag.Jag kör aldrig när jag druckit och aldrig förren det gått minst ett dygn efter.Så det så.Hoppas det retar en del att det inte var jag.

Än en gång tilbaks i historien.
Vid Österportskolan låg ett gasverk med en ca 50m hög skorsten.Där var det en gång en förvirrad man som klättrade upp,för han skulle ta livet av sig.Då gick alla man ur huse för att begrunda detta skådespel(utom jag ,för jag fick inte följa med eftersom jag hade varit olydig)Han hoppade aldrig som tur var.Det var ju rena skådespelet,men man hade ju inte TV så allt som hände runt omkring var ju stora nyheter,som man kunde dryfta länge sen,och det retade mej ju så klart att jag inte hade varit med.
Man fick ju inte lämna skolgården under skoltid,men vi brukade gå ner till kanalen,som låg bara över gatan.Där vi roade oss med att kasta sten efter stora vattenråttor,ljuger nog inte om jag säger att dom var ca 30-40cm utan svans.Fortfarande tycker jag att råtter är bland det värsta som finns.Där fanns många,som sprang vid kanten av kanalen.E gång kunde det gått riktigt illa,då jag gick för nära kanten,rammlade jag i klart.Det värsta var ju att försöka förklara hur man kunde blivit så våt utan att erkänna att man varit vid kanalen(som var förbjudet område).Men jag tror mossan blev så förskräckt och glad att det inte blivit värre,så dom glömde åthutningen.
Många hyss hade man ju för sej annars.Kommer ihåg en gång vi var på vinden i grannhuset,och där inne på den ena vinden fanns en hel låda chokladflasker med likör i.Det kunde vi ju inte låta bli,så vi tog ju dom och hem till mej för att äta upp dessa(jag var ju ensam hemma).Men när mossan kom hem var det ju kladdigt överallt av den här likören,så hon fick ju ganska snart ur en vad som hänt,och sen var det upp till ägarinnan för att be om ursäkt och betala flaskorna(men gott var det).Sen blev det klart en omgång hemma också,men den gången hade jag väl gjort mej förtjänt av det kanske.Men lärde man av det? INTE. Några månader senare fick vi för oss att vi skulle panta spritflaskor(man fick pant på den tiden för flaskorna hos bolaget) Vi hade precis varit och sett Zorro på biograf och behövde mer pengar klart.Så vi klättrade in i alla källarförråd och stal flaskorna,och sen satte vi ett Z märke på dörrarna.På alla dörrar utom vår egen? Smart va? Så det var ju inte speciellt svårt att räkna ut vem som varit där.Det blev nya runder för att be om ursäkt och så fick vi betala flaskorna.(det var ju bra för dom som drabbades,de fick flaskorna bortförda och pengarna hemlevererade utan arbete)Annars var det inte mycket man kunde göra sej en slant på ,mer än att springa ärenden(oftast till kattalisa) men det gav ju inte många ören,och luktade alltid så mycket av alla hennes katter.
Det stora intresset var ju att försöka få ihop så mycket så vi kunde gå på bio.Hoppalong Cassidy var en stor idol.
Alla satt med spänning i biosalongen när han jagade skurken,och så på en given signal började alla att stampa med fötterna när han fick fatt i skurken.Vilken inlevelse vi var i.Annars var nog min störste hjälte Errol Flynn i Robin Hood eller Kapten Blod.(så även idag,så skulle jag velat haft mitt liv,som han levde sitt) En annan stor hjälte för mej var Edvard Persson? Jag älskade honom,denna gemytliga figur och filmerna från landet förr.Jag längtade alltid till landet,min största dröm var att bli bonde.När jag var hos mormor fick jag alltid hjälpa till med korna och hönsen.DÅ VAR JAG LYCKLIG. Men mormor varnade alltid mej för det.Bara slit och aldrig någon fritid,och på den tiden var det ju så.Dom hade bara 12 tunnland mark 1 ko och en tjur,lite höns och gäss,och det klarade dom sej ganska bra på.Det roligaste var att plocka upp betorna(det gjordes för hand) för då samlades hela släkten och hjälpte till,och det blev festligt efteråt med alla kusiner mostrar och morbröder,då fick man vara sej själv för ett tag,och vara uppe lite längre än vanligt.Kommer också ihåg att vi körde till kvarnen med säd,som blev till mjöl.
Man tyckte det var rena äventyret var gång man fick följa med. Men det roligaste var ändå,när man fick följa med på gårdsauktion,där även djuren såldes.Man fick klä upp sej fint,så inte dom skulle skämmas för grannarna. Det var verkligen rena tillställningen var gång.Alla grannar och handlare disskuterade den stackare som kanske fick lämna gården eller hade avlidit.Mycket nyfikenhet var det som stillades.Sen var det hem till arbetet igen. Vi hade en ko och en tjur som tjudrades ute på bete i en lång kätting,så dom kunde beta i en ring.Så 2 gånger om dagen fick man gå ut och flytta dom.Tur tjuren var snäll,för stor var han,men man hade allt lite respekt ändå.Härliga tider strålande tider. Mormor gjorde ju allt själva i matväg.Glömmer aldrig hennes sylta.mums! Mjölk och grädde hade man också,man fick gå ut i mjölkaspannen och skumma av grädden.Lyx.Och kalvdans kommer ni ihåg?
Sånt finns ju inte idag att få tag i.Det enda jag inte kunde med riktigt var att hon hade socker i köttbullarna,annars älskade jag hennes mat. Nej nu får vi sluta för denna gång,Jag blev hungrig.VÄL MÖTT  DAGENS VISDOMSORD
VÄLLUSTEN ÄR HÄRLIGAST I BÖRJAN


LIVIUS SITTER SJÄLV MED RYGGSTÖD
                                


EN SOLIG DAG

Vaknade efter en bra natt,utan hosta och tilltäppta luftrör.Har ökat medicinen igen.Tycker det är konstigt att jag skall behöva gå på tre tabletter om dagen för att kunna andas ordentligt,men det får jag väl stå ut med.Risken är ju att jag blir ännu rundare,men huvudsaken är ju att kunna andas. Dom ringde från sjukhuset och ville jag skulle öka doseringen av blodtrycksmedicinen till det dubbla.Har rent för högt tryck för operationen tydligen,och sen skall jag tillbaka den 1:e oktober för ännu mer undersökning.Men det blir nog bra med det.
Just för tillfället är jag deprimerad för att jag inte kommer iväg till spanien,fast jag vet att jag skall iväg i april istället.Psyket är verkligen konstigt. Planerar för fullt och letar efter olika ställen att besöka till våren på resan ner.
Vi är inne på att besöka Estland,Lettland och Littauen också.Finns mycket svensk historia där så det hade varit intressant.Vi får väl se,vi väger för och emot hela tiden.Det blir många olika valuter att hålla reda på.

Nu tillbaks i tiden igen. Min syster påminnde mej om norrlandspölsa som vi hade till middag ganska ofta.Det är väl att likna med lungmos ,så tänk själv konsistens och färg,VEDERVÄRDIGT.Kom inte ihåg det själv,men jag köpte en sådan för några år sen,och det gick inte att äta.Mathållningen var väl som i andra hem,det var bara för att man skulle äta och inte för någon njutning alls. Men extra var det alltid när mossan gjorde sina köttbullar(jag tror att allas mammas köttbullar alltid smakar bäst) eller hennes kålpudding,som än idag är något av min favoriträtt.
Ibland hände det att man fick tandvärk,och då tog fassan lite brännvin och hällde på tanden(man började tidigt)som bedövning.Det hjälpte faktiskt,men man fick aldrig mer än en kork. Och var man förkyld fick man alltid varm mjölk med eacalyptos i, och sen fick man sitta över en skål med hett vatten med vick i,med en handduk över huvudet,och låta näsan rinna. Jag hade polyper som liten och blev opererad för det.Blev sövd av eter som droppades på en duk över näsan.Kan känna det när jag vill.Man såg verkligen alla dessa ringar framför ögonen innan man tuppade av,så skulle man räkna baklänges från 10,jag kom bara till 6.Uppvaknandet var ingen hit,spydde blod och mådde allmänt pecka.Men det bästa var ju att doktorn ordinerade att jag skulle äta mycket glass,alltid något possitivt. Jag var ofta på lassarettet som barn,hade väldiga problem med magen.Har förstått på äldre dagar att det var stress och nervösitet som gjorde det.Tror också att det var ett sätt för mej att få bekräftelse på att jag var någon? Uppväxt enligt jantelagen ,Du skall inte tro att du är någon.Alltid se det negativa i allting så blir man inte besviken.Det är inte lätt att försöka ta sej ur detta. Uppväxten präglar ju hur man blir som vuxen,och det ligger nog mycket i det.Fast jag försöker att alltid vara possitiv idag.Och allt blir ju mycket lättare om man är det också.Idag är det tack och lov inte så ,utan du är verkligen någon och värd all din framgång,vem du än är.Så  jag är glad att jag själv inte uppfostrat mina barn efter denna konstiga jantelag. Alla är vi en produkt av vår egen tid.Men det är ju inte så egentligen ,utan vi är en produkt av våra föräldrars uppväxt. Det som var  bra för dom är bra för oss,trodde man.Stryk har aldrig skadat någon? SÅ DJÄVLA FÖRNEDRANDE.VEM HAR RÄTT ATT SLÅ NÅGON ANNAN MÄNNISKA? Kan inte förstå överhuvudtaget att man kan få för sej det. Jag skall erkänna att när min störste var ca 2 år,slog jag han i baken och såg att det blev avtryck av mina fingrar där.Blev så chockad att jag började gråta.Hur kunde jag bara få för mej en sådan sak? Tillbaka till det jag sa.Så som jag blivit uppfostrad skall mina barn uppfostras,trodde jag. Har aldrig slagit någon mer i hela mitt liv och jag skäms fortfarande för det jag gjorde. Själv gick jag i försvarsställning med armarna som skydd så fort någon höjde händerna i närheten av mej ,tills jag var över 20 år.Så visst fan sätter uppfostran spår.Detta är jättesvårt att skriva om,men jag behöver det.
Nej jag skall skriva om possitiva upplevelser och inte sväva ut i otäcka minnen.
Mina tre första år i skolan gick jag på Österportskolan,som låg två kvarter längre bort.Vad jag kommer ihåg var det en mycket bra skola.Vi hade till och med en bassäng,vilket inte var vanligt på skolorna,där fick jag lära mej att simma.Kallvatten (så jag tror den blev som den blev då) och alla nakna,det var inget konstigt med det.Bassängen var bara 10 m lång,så det blev många varv innan man kunde tillräckligt.Ville man inte så blev det en knuff i,för simma skulle man(idag badar jag inte om det är under 22 grader)snacka om traumatiska upplevelser. Vi hade en fotbollsplan strax bredvid som alla skulle till(jag  har aldrig varit en älskare av fotboll)och så skulle lagen väljas ut.Blev alltid sist uttagen,för egentligen ville ingen ha mej alls. Fick jag någon gång fatt i bollen ,så ramlade jag på den eller sparkade den till motståndarlaget.Bollsinne har jag förskonats från. Annars gillade jag gymnastik,och var väldigt vig(inte nu),både sprang 60m och hoppade höjd(blev i regel sist men det var roligt) Jag var hellre med tjejerna,det var lite mer i min smak.Konstigt tjejer har alltid intresserat mej,även på gatan var min närmaste vän en tjej.Det var väl lättare för mina föräldrar också att hålla iordning på mej då kanske.På den tiden var jag inte så blyg som jag är idag.
Nej nu skall vi ut i det fina vädret så.VÄL MÖTT  DAGENS VISDOMSORD  FÖR MYCKET AV DET GODA KAN VARA UNDERBART.


   TYDINGESJÖN

EN DAG SOM ALLA ANDRA

Vaknade hemma,Var i Tydinge igår,men vågade inte ligga själv (för mycket fukt i luften),.De flesta har kört hem nu,så igår var jag ensam där,och då jag inte kände mej riktigt kurant och luften var väldigt fuktig,så valde jag att köra hem.Får väldigt svårt att andas i fuktig luft,täpper till omedelbart,så paniken ligger på lur hela tiden.Har förvisso lärt mej att tygla paniken,men den är alltid nära och är man då ensam så känns det alltid lite värre.
Men jag skall köra ut idag igen och Linda och Livius skall följa med.Det är dans imorgon och på lördag är det cruising och festkväll med rockabilly,och det vill man ju inte missa.Orkar inte dansa längre,men musiken är ju skön.(Tycker inte Linda)Vilket fall somhelst skall det bli skönt att ha med inda och lilleman ut där.

Får så många trevliga kommentarer om min återresa till ungdomen,till och med min mor.Hon vill berätta om sina minnen så jag kan komma ihåg mer själv,och det är ju possitivt för mej.Hon kan ju fylla i lite luckor i mitt minne.
Det konstiga är att jag har inget minne alls om några vintrar,vad jag gjorde eller var jag var.Det är faktiskt riktigt skrämmande.Har försökt att tänka efter,men kan inte hitta något(måste varit fruktansvärt tråkiga vintrar)Det är ju klart sommrarna är ju alltid då det sker saker,som man kommer ihåg,mer frihet kanske. Vi hade på gatan mer än ett orginal,men en som de flesta hört talas om och känner till,var Tage tosa.En man i kvinnoskepnad mycket snäll och trevlig men som namnet antyder kanske inte riktigt lycklig.Hos henne var jag mycket och hon passade mej när mossan inte var hemma,så vi kunde gå till en park 5 kvarter därifrån(badhusparken).Där jag fick bada och leka,emedan tage satt och stickade på gräset.Jag förstod ju inte varför alla tittade så på henne och hade så roligt.(det syntes klart och tydligt att hon var en man).Men hennes lumparkompisar kom förbi och det var tydligen för mycket för henne,för sen skulle vi hem igen. Hon var inneboende hos min moster som bodde tvärs över gatan,det var så jag lärde känna henne.Egentligen tror jag det var min moster som passade mej men Tage ville gärna visa sej med ett barn(det ökade väl hennes kvinnlighet kanske)Hon kunde verkligen svara för sej,det blev jag varse när jag blev lite äldre.Men det var hon säkert tvungen att lära sej.Träffa henne även längre upp i min ungdom ,när man började ta ut och dansa i Folkets Park.
Budbyrån som fanns på gatan var en naturlig träffpunk för oss när vi kom upp i 8 års åldern.Ägaren hade 2 döttrar i 9-10 årsåldern då,som var väldigt spännande.Den äldste lurade in mej på mycket(jag var troligtvis med på det mesta själv)hyss. Hon var nog väldigt brådmogen och kände de flesta runt omkring.Många orginal som man själv inte vågade närma sej.De flesta var väldig snälla bara de hade något i sej,men å andra sidan elaka när de inte fått något.Oftast fick man springa och köpa pilsner till dom.Annars kom det en drickavagn en gång i veckan.Häst och vagn med massor av svagdricka ,öl och lemonad,rena himmelriket. Svagdricka med mjölk var det vi hade på matbordet i regel(drickablanning)mycket gott.Vid lyxiga tillfällen fick vi lingon och mjölk i glas som efterrätt.Min favorit var (smullebidar),som bestod av torrt vetebröd smulat i en kopp kaffe med mjölk och mycket socker. Först massor av smör på vetebrödet också. En härlig blandning,men underbart gott då. Annars fick vi bara strösocker som pålägg på våra mackor och någongång sirap om det fanns hemma.Middagsmaten bestod oftast av stekt sill(jag hatade stekt sill) som var billigast på den tiden,och kokt potatis.Som sås fick vi mjölk för att det inte skulle bli för torrt.Vi var ju tvingade att äta upp,så ibland blev det timmar vid matbordet.Kanske därför att jag slänger i mej maten idag och inte får någon matro? Nej nu skall jag gå och tvätta,så mer imorgon.
VÄL MÖTT  DAGENS VISDOMSORD   GÅRDAGEN KAN DU INTE ÄNDRA,MEN MORGONDAGEN KAN DU GÖRA BÄTTRE

I AMSTERDAM

MINNEN

Ännu en besvärlig natt,börjar bli trött på detta nu.Åkte till doktorn tid kl 11,15,skulle ta nya andningsprover,men jag var i för dåligt skick,så det blev till att få mer medicin där istället.Den 1 oktober skall jag dit igen för att prova ut en andningsmaskin som går med syrgas.Den verkade mycket bättre en min egen,så det ser jag fram emot att få hem.Kände mej betydligt bättre efter att få provat på den där.Hem igen och nu har min kära Linda lagat något gott till mej innan jag åker ut till tydinge.Skall köra hem igen på torsdag,då Linda och Livius skall följa med mej resten av veckan.Det blir väl det sista där ute för iår,sen kör vi uppåt landet en vecka-tio dagar innan hösten kommer på alvar.Skall bli underbart att få köra iväg lite.

Nu tillbaks till barndomen.Skall försöka att skriva om allt positivt,även om det är mycket negativt som poppar upp.
Har väldigt svårt att komma ihåg allt ,dåjag på något sätt förträngt en hel del.Därför känns det befriande att skriva så här ,då jag minns mer och mer hela tiden. Jerusalemsgatan låg som ett utdraget U och där fanns ca 40 hus,20 på varje sida.Vi bodde i nr 11 som låg mitt i.Huset närmast oss alltså nr 13,var en nunneorden,med tror jag 5 nunnor,Det var nog det ända huset som var förskonat för oss barns framfart.Dom hade en liten täppa precis utanför ca 2m bred och kanske 15m lång,där dom odlade grönsaker,och det fick alltid vara ifred.Konstigt att människan har sådan respekt för det religösa(klart kyrkan har ju alltid styrt människorna med järnhand).
Min bästa kompis där hette som jag,så det blev klart store ronny och lille ronny.Han var ett år äldre än mej så han fick ju klart heta store ronny.Glömmer aldrig hans planlösa försök att springa ifrån sin mor varje morgon(han hade svår diabetes och fick sprutor varje dag,skrämmande sprutor stora som vet inte vad) Kunde aldrig förstå varför hans mor alltid jagade honom,förrän senare. Han hatade detta varje minut av sitt liv och blev tyvärr inte så gammal hellre.Försökte alltid undgå dom här ,fast dom var livsnödvändiga.En gång vi var på bio,så vaknade han inte upp efter filmen utan hade hamnat i koma.Jag trodde han var död och skrek så fort ljuset hade tänts.Ambulansen kom och jag hem som ett jehu till hans mamma och skrämde väl upp henne ordentligt,mendet blev bra till sist när hon kom ut till sjukhuset hade dom fått liv i han igen. Tack och lov finns det bättre sprutor idag.Han fick anfall ganska ofta(då han slarvat med maten) och då blev han elak som f-n.Har fortfarande många ärr efter honom.Han kunde vara direkt livsfarlig. En gång slog han en gran i huvudet på mej (7 stygn) och en gång skar han av mej en bit av fingret(gick att sy dit igen).Men värsta skadan fick jag av en annan kamrat på gatan,då var jag bara 4 år och satt på en liten trehjulad cykel,då han kom fram med ett rakblad han hade hittat och ville raka mej,med resultat att ska från vaden,över låret upp till magen i ett snitt.Man satt ju som ett S på cyklen så det blev ett rejält snitt. Ärren syns fortfarande.
Vi hade tvättstuga på gården där man kokade upp vatten och sen tvättade.Ganska trevlig sysselsättning för mej,då man kunde springa omkring bland tanterna och vara mest ivägen. Så ibland fick man sej en dusch från någon glad tant. Men för damerna var det såklart mest ett nödvändigt ont.Kanske inte lika kul på vintern. Sen skulle tvätten bäras upp på vinden och hängas på tork där.Vilket slitgöra.Det är verkligen kvinnorna som är de starka och inte männen.Så mycket dom hade att göra alltid.Man förstår ju att dom försökte få barnen att hjäpa till så tidigt som möjligt.Jag fick alltid skala potatis,diska och tvätta trappan.Gå och handla var ju en självklarhet. Vi hade det ganska knapert och jag kommer ihåg att mossan räknade ut hur mycket dom fick i återbäring på konsum eller i speceriaffären.Så fick man alla kvitton med summan på baksidan och gå och handla för det.Det var ju lite skämmigt kanske att handla för kvitton,så det var lättare att skicka mej. Vi fick ha en inneboende hos oss,för att få ihop till hyran.Tror han bodde där ett par år,när han flyttat användes hans rum till förråd,så vi inte behövde värma upp det med.Vi sov alla i samma rum,och det var så klart inte alltid så kul.Något som jag tyckte var underbart,det var när man var sjuk,då brukade mossan sjunga gamla skillintryck som jag älskade. Sorgliga visor,så man nästan grät. Annars fick jag alltid ta hand om min lillasyster,(kunde inte gå någonstans utan att hon skulle med). Även som barn var jag lungsjuk och skulle på sanatorium för lungsjuka,under tre veckor.Till och med dit fick hon följa med,för hon skulle vara hos sin bror.Hon fick ligga hos mej bland alla pojkarna och inte i flicksalen(hade varit bättre tvärtom)Innan syrran kom till världen hade jag haft en liten syster till som gick bort endast 9 månader gammal.Kallades av mej för lilla lalet.Tyvärr har jag inte så många minnen av henne,och sen när lil kom så bleknade minnet helt,för då var hon det ljuvligaste och som tog all tid. Nej nu skall jag iväg
VÄL MÖTT  DAGENS VISDOMSORD  ETT HUVUD UTAN BEKYMMER FINNS BARA PÅ EN FÅGELSKRÄMMA

LIVIUS 3 MÅNADER


TESTING TESTING


SÅ ÄR DET MÅNDAG IGEN

Vaknade efter en besvärlig natt,med många djupandningar. Sen ringde systern att vår mor åkt in på lasarettet med hjärtbesvär,men som tur visade sig det inte vara så allvarligt denna gång.Men mossan är som jag och vill inte bli kvar,mer än nödvändigt.(kanske dumt?) Skall själv till doktorn imorgon och disskutera syrgas eller inte.Vill verkligen inte ha det nu,och kommer att vänta med det,(kanske mot bättre vetande?) Känns bara så dj-a jobbigt med att behöva så mycket mediciner.Ibland funderar jag allvarligt på att försöka sluta helt med dom och se vad som händer,(kanske lita mer på naturen skall ha sin gång?)Nästan så man ser fram emot bypassoperationen.Hört så många nu som livit så mycket bättre,men när då mossan ligger där med samma problem och inte vill,så tänker jag ju detsamma ibland.Men jag skall!!

Nu är det tid att gå bakåt i tiden igen.Detta var verkligen roligt att skriva om.Väcker så många minnen till livs,så även om dom inte kommer iordning,så är det min levnadsteckning.Även min syster kommenterar och kommer ihåg när jag skriver.
 Som jag skrivit innan ,så älskade jag min mormor över allt annat,och det gav sej tidigt i uttryck med att jag rymde hemmifrån första gången när jag var en 4 år gammal. Kom visserligen inte så långt. Min far följde efter mej på avstånd och skulle se hur långt jag vågade gå. Jag rundade hörnan vid gatans slut och träffade där några människor,som jag glatt förklarade för, att jag skulle hem till min mormor,men då tog min far mej och vi gick hem igen.Så nästa dag fick dom vackert åka till mormor med mej. Nästa gång jag rymde var jag 11 år,då tog jag tåget som gick till Falsterbo och blev borta över natten.Stort pådrag.Och även stor dramatik innan.Hade just läst någon spännande bok om rymmningar och visste att man skulle dölja spåren efter sej,så när jag mötte min kompis lillasyster på väg hemmifrån,gav jag henne pengar och sa att om dom frågade så hade inte hon sett mej.DRAMATISKT ELLER HUR? Hur det än var så gick jag ensam sent på kvällen uti i ljungen vid Skanör-Falsterbo när en man stannade med sin bil och undrade vart jag var på väg? Så småningom fick han väl klurat vem jag var och tog kontakt med mina föräldrar,som blev glada klart. Han hade så mycket förstånd så han förstod att det var något fel när han såg mej ensam där och stannade. Och dagen efter var det den förlorade sonens återkomst. Jag väntade mej en riktig omgång,men det blev faktiskt tvärsom.Man blir inte klok på föräldrar? eller?

När jag var 7 år började jag i scouterna SMU som låg inte så långt hemmifrån. Varför skyller alla lea dj-ar från sej på religonen? Det var verkligen en läxa i Herrens tukt och förmaning.Minsta lilla man gjorde,eller svor ,så fick man sej en lusing,och så var det ändå bön både  före och efter. Det är ju en frireligös rörelse,så man trodde att det skulle vara en fristad.Då fick man ju vara ute lite längre på kvällen en dag i veckan varjefall, så man fortsatte att gå dit. Allt var ju inte negativt,vi hade många utfärder till andra SMU gårdar i Skåne,och det var ju klart en upplevelse isej. Vi hade inte själv någon bil,så skulle vi ta oss någonstans blev det appostlahästarna eller buss,tåg. Jo fassan hade en bil en Morris Minor som stod på gården och han skulle göra vid någon gång,men det blev ju snart en perfekt lekplats när inte han var hemma,så han gav väl upp hoppet till slut(full förstående för det.hela taket var intryckt som vi hoppat på det bla).Vår första bil köpte han inte förrän jag var 14 år och det var en saab 92:a.Den absolut mest vedervärdiga bil jag någonsin åkt i. Det var ju en tvåtaktare och luktade fruktansvärt.Och sen hade vi ju som uppgift att tvätta den varje vecka.När man satt där bak var det som om man hade ändan i vägbanan.Som jag hatade denna bil! Fassan var ju från sundsvallstrakten(Svarvarböle) så i början blev det tåg ,när vi skulle dit och det var verkligen en upplevelse.När tåget stannade på olika stationer kom folk runt och sålde kaffe eller annat.Mossan sa alltid att när tåget drog uppför så lät det alltid som ,hjälp mej farmor hjälp mej farmor,och när det blev slätt igen lät det som,behövs inte behövs inte. Tog visst över ett dygn att färdas dit,men ett minne som aldrig bleknar.Senare blev det den hatade saaben som tog oss dit med tältning på vägen.
Nog för att jag tältat mycket men aldrig som då.Man körde in på något grustag eller i skogen ,det var inget märkligt med det(det hade man inte vågat idag) Sen var det frukost över spritköket och iväg igen Väl hemma hos farmor och farfar fick man sitta stilla mesta av dagen.Det fanns ju huggorm och andra otyg utomhus,så där fick vi inte vistas ute själv,utan bara följa med om de äkdre skulle göra något.Men vi hade två  underbara fastrar som tog med oss så mycket dom kunde. Vandra genom skogen i ca 1 1/2 timme för att komma till en sjö vi kunde bada i,och plocka bär på vägen. Annars fanns det en liten insjö,där mina farföräldrar bodde,där vi fiskade aborre och gädda i från en liten eka. Underbara minnen.
Nej nog nu.VÄL MÖTT DAGENS VISDOMSORD  EN VÄN ÄR NÅGON SOM VET ALLT OM DEJ OCH ÄNDÅ TYCKER OM
DEJ

LIVIUS OCH JAG TRÖTTA

HELA VECKANS SÖNDAG

Vaknade tidigt och körde till Ystad för att hålla  auktion till orienteringsklubben.Har blivit en tradition nu 7:e året i rad.Första söndagen i september varje år. Tur med vädret tills halva auktionen var genomförd,sen började regnet och folket försvann.Synd för klubben,som behöver pengarna så väl.Men som vanligt mycket roligt,med många människor som känner igen mej från strais. Hemma igen vid 4 ,trött som attan,men Linda hade maten färdig när jag kom hem,så det var bara att sätta sej till bords(är man inte van vid)Och sen i badet med Livius som sällskap.Han älskar att bada och skriker som besatt när han skall upp.Det tillhör verkligen ett av livets njutningar att bada med sin baby.(även om man ser ut som ett russin när man går upp)

Skall till doktorn på tisdag igen,och sen kör jag ut till tydinge(blir väl sista dagarna för i år som jag är där)
Den 18 hoppas jag vi kommer iväg uppåt sverige en vecka eller två,bara vädret är gynnsamt.Skall bli så skönt att komma iväg,Linda,Livius och jag tillsammans. Hoppas verkligen få komma till Lidköping och träffa många underbara gamla vänner där.

Nu vidare till äldre tider.Har fått så mycket positiv respons på min hågkommelse från min ungdom,så får se om jag kan komma ihåg mer. Kommer ihåg att vi fick gå till lekplatsen ibland.Den låg så att man fick gå igenom en gård på andra sidan gatan och gå över en väg för att komma dit.Direkt i anslutning till lekplatsen låg en tobaksaffär som sålde cigaretter styckvis. Det var där man började röka.Köpte en cigarett som hette joy stick och var lång som en lång prince idag.Kostade 35 öre och smakade f-n.Då var jag 9 år? Fassan fick reda på det och tvingade mej att röka en 10ask robin hood i ett sträck,dålig blev jag just då,men det avskräckte mej bara i två år,från att börja igen.(se där hade man gjort som föräldrarna sa,så hade man kanske inte varit dålig idag).
I anslutning till tobaksaffären ,låg frälsningsarmens lokal där vi hittade på mycket hyss(jag vet inte om dom var så religösa,för många örfilar fick man där)men dom spelade ju bra musik. Stor uppståndelse kommer jag ihåg att det var när en taxichaufför blivit mördad på skroten som låg i slutet på gatan.Man försökte komma dit och titta,var ju nyfiken klart. Fast man inte förstod vad det rörde sej om. Föräldrarna var upprörda och vi fick inte gå ut på ett tag. Redan tidigt förstod jag att utnyttja mina färdigheter,och gick till slaktaren och sjöng,så fick jag alltid en köttbulle eller en korv.Det gick ju bra så jag fortsatte till hemcharken som låg på en annan gata så fick jag även något där.Det var en underbar affär allting hemlagat av en äldre dam(som man säkert trodde var 100 år då). Det var janssons,köttbullar.kåldolmar och många andra härliga rätter.Bara man kom in och fick andas in dessa goda aromer,så njöt jag i fulla drag. Brukade sjunga (här är polisen som mitt i gatan står) lika underhållande varje gång tydligen,för jag fick ju alltid vad jag kom för.(sjunger man idag ,slänger dom väl maten efter en istället)
Gjorde tydligen gott intryck hos vissa flickor också,för jag kommer ihåg att jag och en tös blev  inlåsta i en källare,(dörren gick i baklås,och jag var väl 8 år) Har ingen aning vad vi skulle där och göra,men hon var äldre än mej,så hon visste säkert.Det slutade ivarjefall med att vi fick sitta där ganska länge innan vi blev hittade,och då blev det ett dj-a liv och mycket gråt.Men jag tror jag steg i aktning hos kompisarna. Töser är luriga för året efter var det en som skulle visa sin om jag visa min.Jag först och sen gjorde inte hon det,se lurad har man alltid blivit på något sätt(det tog jag igen några år senare,men det är en annan berättelse) Annars var vi mest pojkar på gatan där(eller så höllt föräldrarna töserna inne) De flesta töserna var storasystrar till kompisarna,så vi var väl inte intressanta? Det ända jag var rädd för var brandkåren(varför vet jag inte) men när jag hörde brandkåren ,så skyndade jag mej hem storgråtande.En gång hände detta när jag var på lekplatsen,och jag i full karriär hemåt genom gården på andra sidan gatan,och när jag kom ut stod brandmännen där.Det var där det brann!
Nog nu för denna gång VÄL MÖTT DAGENS VISDOMSORD  DEN ENA DAGEN LÄR DEN ANDRANAMNGIVNING

LÖRDAG

Vaknade tidigt,skulle till stan på bokloppis.Hade mina funderingar om det skulle börja regna ,men vädret var fint när vi körde,efter ca 1 timme på plats började det,regnskurar från och till,men vi blev ändå av med alla böckerna.Sålde ca 100 böcker och resten skänkte vi till odalakyrkan,så slapp vi slänga dom ivarjefall. Det var bara böcker vi tog en 5-10 kr för.Men jag fick köpt många fina för en billig peng,och då blir ju en nästan smålänning glad. Det var över 100 säljare,men tyvärr är det mest romaner och pocket tycker jag. Faktaböcker är alltid svårare att få fatt i. Jagar som besatt efter det nu till antikvariatet. Både Linda och jag ser verkligen fram emot att få komma igång.Samlar på oss och tänker göra listor med sånt vi saknar.Vi söker nautisk litteratur och böcker om konst,antikviteter,glas,jakt,fiske och om militärt. Har du något ring gärna.

Många tyckte om när jag skrev lite om min barndom,så jag får väl försöka komma ihåg lite mer.
På vintrarna hade vi ingen värme i köket,men vi hade gasspis.Så min far drog ut slangen från spisen och tände på,så det stod en låga rätt ut från väggen,med resultat att väggarna dröp av fukt,men varmt blev det. Detta gjorde han när vi skulle bada i diskhon. Glömmer aldrig hur dj-a kallt det var.Vi fick sitta på kanten,med fötterna ner i hon.  Vattnet frös i regel i kranarna,så vi fick gå och hämta vatten i spannar hos mjölkaffären.Vi hade även en mjölkaffär på gatan ,som låg mitt emot där vi bodde. Där man hämtade mjölk och grädde i lösvikt .Man fick ha tomflaskor med sej själv. Sen hade vi en kakelungn i ena rummet,som vi eldade med koks,och den här koksen hade vi i källaren,där det i regel låg någon stackare och sov på kvällarna.Skulle man hämta koks var det så klart på kvällen man gick ner där! Livrädd var man,lyset fungerade så klart aldrig,så man snubblade ju över dom här utslagna hjältarna.(inga hjältar i min värld) Då fick man en spark och skällsord efter sej,så man kom ju lika ofta upp utan koks.Men det var bara ner igen ,tills korgen var full. Vi bodde på andra våningen,en stor trappa i sten.Den här trappan skulle tvättas varje vecka,och det skulle dom boende turas om med att göra.På tredje våningen bodde ett äldre sjukligt par.på första bodde en ung kille,så vem blev det som fick göra det? Vem annars,om inte jag så klart. Sen hade vi även ett torrdass på vinden(lika otäckt som det på gården) Så man var ju lycklig om man kom hem till någon släkting som hade vattenklosett.Då sket man för hela veckan! Tur för våra barn att det har blivit annorlunda.Nu är det ju så pittoreskt att gå på torrdass. Man gick ju aldrig på torrdasset på gården på sommaren.Vågade inte,men det var bara för att ,när någon satt där så gick man till baksidan och öppnade luckan,stack in handen och nällade den som satt där.(sen gällde det att sticka fort som f-n) Fick dom fatt ien så fick man sej en riktig omgång,men aldrig att dom sa till föräldrarna,(och det gjorde inte vi heller när vi  kom hem)Då hade man fått en omgång till. Var man tvungen att gå själv fick någon kompis hålla vakt.Annars älskade man dom här bakgårdarna,där hände ju allt.Trevligaste var det när gårdsmusikanterna kom.Man fick sitta i köksfönstret och lyssna,sen fick man slänga ner några ören i en bit tidningspapper.Vi hade ju 1,2 och 5 ören då.
Vad jag kommer ihåg,var det ganska duktiga spelmän fast på livets skuggsida. På tal om torrdassen,så hämtades tunnorna varje vecka av en (skittömmare) som kom med häst och vagn.Hästen fick stå på gatan bunden vid frambenen och en foderpåse hängande över huvudet.En fantastiskt snäll häst som vi barn kunde klappa som ville,
bara inte mannen såg oss,för då blev det ett himla liv,och han var ingen man ville få en lusing av precis. Han bar två tunnor samtidigt i ett ok över nacken,utan att spilla (för det mesta)så stark var han ju. Nej nu är det tid för mat. VÄL MÖTT  DAGENS VISDOMSORD  JAG SHOPPAR ALLTSÅ FINNS JAG TILLJAG I NEDERLÄNDERNA

FREDAG

Ännu en ny dag att förundras över.Vaknar och har bara varit uppe en gång inatt. Men jag måste sluta spela maffia wors nu.Har haft mardrömmar nu 4 dagar isträck om gangstrar som skjuter mej och jagar mej.Synd man inte kommer ihåg allt ,hade kunnat bli en bra film kanske?Eller en bra bok? vem vet? Tur är nog det att man inte kommer ihåg alla drömmar,(risken finns att man hade varit intagen någonstans isåfall) Drömmar skall väl spegla ens liv? Då har jag det verkligen rörigt. Nej man skall verkligen inte klaga på livet.Det är ju spännande för det mesta.Ingen vet ju vad dagen har i sitt sköte. Ömsom vin ömsom vatten. Och många dagar riktigt blask.
Får väl se nu i årsskiftet om den nya sjukförsäkrings lagen kommer att drabba mej också. Det verkar ju va en ljus framtid och få 223 kr om dagen istället,eller hitta ett jobb som jag skulle orka med?Lite rädd är man ju allt att dom skall tvinga en ut i arbetslivet igen.Vet inte hur det skulle fungera,hade hoppats att jag skulle kunna få ett jobb med riktig lön,men man måste ju se krasst på det. Vem vill anställa en med min kapacitet och ålder?
Har alltid velat bli Gigolo(HAHA) eller toyboy ,men man är väl lite sent på det? Kanske kan göra succe på ålderdomshemmen? Hade varit ett problem förståss,när man var färdig hade kunden glömt att betala och jag att ta betalt. Annars skall ju åldringarna få ha det bra på hemmen. Skrämmande tanke att man kanske själv är där snart,som senil dement. Ibland undrar man om inte det är på gång,eftersom man glömmer så mycket(men det kanske är en konst?)

Från det ena till det andra,lite om min uppväxt i Malmö arbetarkvarter. Jerusalemsgatan var ju hela ens värld.Speceriaffär i ena änden och en tobaksaffär i andra.Sen hade vi budbyrå (som jag senare fick jobb i med att cykla ut med varor) och ett våffelbageri(som var det bästa) Man fick köpa en hel påse med skadade våfflor för 5 öre.(vilken lycka) sen hade vi kvarterspolisen som hade en godisaffär inne på en bakgård (undrar om det hade låtit sej göra idag?) där han sålde godis under vissa timmar till oss barn. Vi var 11 barn i ungefär samma ålder på gatan,som bråkade slogs och lekte varje dag.När man nu fick vara ute. Vi bodde i nr11 som hade en genomgång till grönegatan,som var våra svurna fiender.Startade ofta krig och gjorde räder in på gatan igenom vår port. Slogs tex om Elvis eller Tommy steele. Vår gata höllt ju på Elvis (jag gillade tommy mer men det vågade jag aldrig tala om) så klart. Inte mycket man hade att göra egentligen,så det blev mest att man sprang på hustaken eller klättrade på innergårdarna. Fantastiska gårdar med utedass (som man var livrädd att besöka på kvällarna) Det kom ofta gårdsspelemän eller knivslipare dit. Vi hade ett par fallna kvinnor på gården också,som jag brukade springa ärende till.(sågs inte ned blida ögon av mossan) Så jag fick ju en bra grund från början? Dom var alltid snälla och trevliga mot mej. Sprang även ärende till kattalisa (som jag tror har funnits i alla tider och överallt) och köpte sill till hennes 30 katter Ni kan ju förstå hur det luktade. Hon hade även ett korvastånd på kvällarna vid lekplatsen som inte låg så lång därifrån. Där hände det alltid mycket,men jag kan inte komma ihåg att jag någonsin åt någon korv där,med viss förståelse kanske. Det fanns ju ingen tv på den tiden så alla hängde ut ur fönstren på kvällarna,för det var alltid ett himla liv på gatan.Mycket fylleri och slagsmål,så man förstår ju att föräldrana inte släppte ut en för sent.
Nu skall jag fika så det får bli mer nästa gång. VÄL MÖTT DAGENS VISDOMSORD ATT LEVA MÅSTE MAN LÄRA SIG HELA LIVET

TORSDAG

Hemma igen efetr en natt i tydinge. Skulle dit och dansa,men orkade inte,utan blev bjuden på middag hos grannarna istället. Mycket trevligt. Sen tidig kväll isäng och titta på film. Kom plötsligt på att det var dötrist att ligga där ute och inte ha något att göra,så jag körde hem en dag tidigare  än beräknat(vad har hänt med mej?) Gud give även detta har med hjärtat att göra ,så jag kan bli normal igen när jag blivit botad. Så idag körde jag till ostkällaren och tog en fika med min underbara dotter och son. Sen till min syster och tittade på lokalen jag skall hyra,gick där och planerade hur det skall bli. Mycket att göra,så jag bara väntar på att lokalen skall bli tom så jag kan börja. Blir så stressad när det inte händer något,vill helst allt skulle skett igår.
Nu är jag hemma hos min älskade lilleman.Bara man får hans leende mot sig blir man så underbart varm i hela kroppen. Finns det något härligare än ett barns leende. Han är så mild och god utom när han blir hungrig. Han blir akut hungrig och ger upp ett illvrål,jag vill ha mat NU! Och så får man inte störa honom när han äter utan att han blir  sur,men så fort han ätit färdigt är han lika underbar igen. Nu har han fått 7?st tänder,alla har inte kommit fram,men 3 på varje sida upptill och en nertill.Mycket ovanligt enligt barnmorskan.Vad månde bliva?

Imorgon skall jag lasta böcker för bokloppisen på lördag,klart någon annan får lasta och jag är arbetsledare. Skall sälja alla böcker för 10 kronor styck,och hoppas det går bra,så man kan bli av med alla tantsnuskböckerna .Mest hoppas jag hitta några bra böcker billigt där.
Idag vet jag överhuvudtaget inte vad jag skall skriva om. Lilleman ligger här sidan om mej och försöker snurra över på mage,han har lyckas en gång,så nu vågar man inte lämna honom utan uppsikt ens en halv minut.

Linda har fått ordning på min bloggsida nu med all reklamen,så den ser lite trevligare ut nu. Konstigt jag har så svårt att lära mej den här datan. Fortfarande så gammalmodig tror den skall explodera om man trycker på fel knapp? Inte lönt att gå någon kurs heller,eftersom jag glömmer lika fort igen.Teflonminne. men roligt är det att skriva utan som nu med skrivtorka. Så många som varit inne och läst min blogg som igår har aldrig hänt förr. Underbart roligt att någon vill läsa så mycket nonsens. Det sporrar mej att försöka skriva ännu mer.
Men inte idag. VÄL MÖTT  DAGENS VISDOMSORD   ATT LEVA IMORGON ÄR FÖRSENT  LEV IDAG

ONSDAG


 
Vaknar tidigt som vanligt.Får upp flera gånger på natten och ta maskinen till hjälp.Vaknar alltid med att jag drömmer att jag kvävs på något sätt(inte det skönaste sättet att vakna på)Vaknade med Livius vid min sida,han börjar ju få tänder,så han vill inte sova riktigt.Gav han alvedon stolpilla så blev det bättre.Man lider som ett djur när dom små är så ledsna och man inte kan göra något.Man skriker när man får tänder idag när man tappar dom.
Skall börja på babyrytmik nu i september(alltså Linda och Livius)Tror det blir en upplevelse för dom bägge. Hon får träffa fler föräldrar och ser hur det går med deras barn. Hoppas det kan vara till glädje för honom i framtiden.Att känna av rytmen och kunna dansa är ju aldrig fel.

Kom aldrig ut till tydinge igår,pga hälsan,men skall köra ut nu på förmiddagen och plocka ihop mina saker för bokloppisen på lördag.Fortfarande bra väder och så är det dans kväll(tror förvisso inte jag klarar av det idag,men musiken är bra)Dom har ju lovat sämre väder,men som sagt människan spår vår herre rår,så vi får väl se.
Annars är det skönt att bara gå omkring i naturen i sin egen takt och låta tankarna fara.En lisa för själen att vara ute. Man går där och spankulerar och låter drömmarna få fritt spelrum. Många ideer har kläckts (tyvärr för få som har kunnat genomföras) Just nu går jag mest och planerar för antikvariatet. Ser verkligen fram emot det. aknar fortfarande en del filmer och tidningar,men det ordnar sej säkert.Tänkte sätta in en annons nästa vecka.

Vi kommer inte att köra uppåt landet förrän den 18 september(ekonomi) så då får vi hoppas att vädret fortfarande är ok. Linda har aldrig varit längre upp än Göteborg så det blir ju en upplevelse för henne. Hoppas kunna visa henne en massa smultronställen.Finns verkligen en hel del underbara platser i Sverige också.
NÅGRA FÖRSLAG KANSKE? Vi skall göra upp en lista på tänkbara resmål till vårens resa.Platser vi vill besöka.Historiska händelser eller bara natursköna ställen.Komma igenom olika vindistrikt och få prova på det egna vinet och osten är aldrig fel. Nu skall vi bara klara oss igenom den här hösten och vintern också,så blir allt bättre sen? Det blir ju lite roligare också för Livius när han är mer vaken och kan vara med.

Jag har verkligen haft tur som träffade Linda en snällare och omtänksammare kvinna får man leta efter.Och att hon står ut ned en gammal gubbe som jag,det är ju ett mysterium (jag har ju varken pengar eller en bedårande kropp)Klart i betraktarens ögon är jag kanske underskön? HAHA Har förbjudit alla speglar i husbilen.Vad skall jag med en spegel till där jag bara ser magen ändå? Har fått en riktig cortisonmage(fast även lite mat) Cortisonen gör att man svullnar upp,men tyvärr blir man matglad också av det.Hade man nu även vuxit på längden så hade det varit ok,men tyvärr är det tvärtom man krymper också,så snart är jag 1,20 hög och 1,50 bred. Får gå på tväre i dörröppningen. Skall försöka nu över vintern att komma igång med simmningen igen om inte annat för att känna sej bättre. Nu får det vara nog för idag  VÄL MÖTT DAGENS VISDOMSORD INGEN DANSAR NYKTER FÖRSÅVITT HAN INTE ÄR VANSINNIG   CICERO
Media Market

TISDAG




Ännu en dag att lägga till historien.Livius börjar få tänder så det är inte mycket bevänt med sovandet,men ändå tycker jag inte han är speciellt gnällig(ändå Linda som drar det tunga lasset)Vad jag kommer ihåg hade mina andra barn mer besvär(klart man var ju yngre och hade större sömnbehov)Annars är han verkligen en solstråle alltid glad och med ett leende som får en att smälta direkt. Han har vuxit till nästan 58 cm men går inte upp så mycket.Visserligen följer han sin kurva,men väger inte mer än 5kg(klart varken jag eller Linda tillhör dom storväxta)Väldigt stadig i ben nacke och rygg(kan snart följa med far på krogen) Detta är verkligen livets efterrätt.

Var hos doktorn igår.Fick lite sämre besked än jag väntat mej.Kan vänta mej en bypass i Oktober.Dom skall göra en kärlröntgen då,men doktorn tyckte jag skulle vara beredd på en bypass,sämre värden än väntat.Kolestrolen hög,blodtrycket mycket för högt,så nu blir det fler tabletter varje dag framöver. Jag sa dom fick göra vad dom ville bara jag kom till att känna mej bättre sen. Skall börja simma igen,för det ger verkligen bra motion för min andning(konstigt man skall vakna till så sent i livet,och börja ta hand om sej själv) Provar att gå en promenad varje dag också(missar ofta tyvärr)

Nu är det bara en månad kvar i tydinge,sen får jag ställa av husbilen och gå eller ta bussen om jag vill komma någonstans.För nu är det klart med att jag blir hemma denna vinter(tvi och fy) eftersom doktorn skall ha mej till förfogande när det passar honom (låter värre än det är)Gäller bara sjukvård. Annars är det andra som vill det. Ingen har tagit mej för pengarnas skull,så det måste vara min kropp dom är ute efter. Klart en sådan modell finns bara en? Skall ställa av den hos min exsvåger,så jag får värme på den,(nu menar jag husbilen) över vintern.
Bara jag tänker på vintern får jag köldskador,min kropp är inte gjord för detta klimat,(nej en varm och solig strand,med sand emellan tårna,en iskall gin och tonic i handen ,det är livet för en liten o tjock medelålders man i sina bästa år)Sen är det planering för vårens resa i europa(om gud  vill och hmhm håller skall jag till Italien bla)

Skall till min äldste son som blir 36 år idag.Som vanligt har man ju aldrig så mycket pengar man vill,så man kan köpa de dom önskar.(tänk om man nu varit rik och frisk istället för fattig och sjuk)Så det får bli något enkelt.
Huvudsaken är att dom vet jag älskar dom. Tänk vad livet vore fattigt och utan mening om man inte hade sina barn. Sen kan man kanske inte alltid vara överens,(barnen får ju sina föräldrar så sent i livet så det är inget att göra åt dom)fast man älskar dom ändå. Föräldrar har inte alltid rätt (fast man tror det) Att mina barn är som dom är ,det är helt och hållet deras mammas förtjänst,(jag har stått för den delen att visa hur man inte skall vara)

Idag skall jag köra ut till tydinge igen och bli där tills fredag.Sen på lördag är det bokloppis istan,och då tänker jag stå och sälja där.På  söndag skall jag hålla auktion. Och sen är det doktorn igen på tisdag,allt går runt och runt.
Nog med babbel för idag. VÄL MÖTT DAGENS VISDOMSORD LIVET ÄR SOM EN SYLTMUNK .MAN BÖRJAR MED SYLTEN OCH SLUTAR SOM MUNK?

Bestbingo.com

Tidigare inlägg
RSS 2.0