SÅ ÄR DET MÅNDAG IGEN

Vaknade efter en besvärlig natt,med många djupandningar. Sen ringde systern att vår mor åkt in på lasarettet med hjärtbesvär,men som tur visade sig det inte vara så allvarligt denna gång.Men mossan är som jag och vill inte bli kvar,mer än nödvändigt.(kanske dumt?) Skall själv till doktorn imorgon och disskutera syrgas eller inte.Vill verkligen inte ha det nu,och kommer att vänta med det,(kanske mot bättre vetande?) Känns bara så dj-a jobbigt med att behöva så mycket mediciner.Ibland funderar jag allvarligt på att försöka sluta helt med dom och se vad som händer,(kanske lita mer på naturen skall ha sin gång?)Nästan så man ser fram emot bypassoperationen.Hört så många nu som livit så mycket bättre,men när då mossan ligger där med samma problem och inte vill,så tänker jag ju detsamma ibland.Men jag skall!!

Nu är det tid att gå bakåt i tiden igen.Detta var verkligen roligt att skriva om.Väcker så många minnen till livs,så även om dom inte kommer iordning,så är det min levnadsteckning.Även min syster kommenterar och kommer ihåg när jag skriver.
 Som jag skrivit innan ,så älskade jag min mormor över allt annat,och det gav sej tidigt i uttryck med att jag rymde hemmifrån första gången när jag var en 4 år gammal. Kom visserligen inte så långt. Min far följde efter mej på avstånd och skulle se hur långt jag vågade gå. Jag rundade hörnan vid gatans slut och träffade där några människor,som jag glatt förklarade för, att jag skulle hem till min mormor,men då tog min far mej och vi gick hem igen.Så nästa dag fick dom vackert åka till mormor med mej. Nästa gång jag rymde var jag 11 år,då tog jag tåget som gick till Falsterbo och blev borta över natten.Stort pådrag.Och även stor dramatik innan.Hade just läst någon spännande bok om rymmningar och visste att man skulle dölja spåren efter sej,så när jag mötte min kompis lillasyster på väg hemmifrån,gav jag henne pengar och sa att om dom frågade så hade inte hon sett mej.DRAMATISKT ELLER HUR? Hur det än var så gick jag ensam sent på kvällen uti i ljungen vid Skanör-Falsterbo när en man stannade med sin bil och undrade vart jag var på väg? Så småningom fick han väl klurat vem jag var och tog kontakt med mina föräldrar,som blev glada klart. Han hade så mycket förstånd så han förstod att det var något fel när han såg mej ensam där och stannade. Och dagen efter var det den förlorade sonens återkomst. Jag väntade mej en riktig omgång,men det blev faktiskt tvärsom.Man blir inte klok på föräldrar? eller?

När jag var 7 år började jag i scouterna SMU som låg inte så långt hemmifrån. Varför skyller alla lea dj-ar från sej på religonen? Det var verkligen en läxa i Herrens tukt och förmaning.Minsta lilla man gjorde,eller svor ,så fick man sej en lusing,och så var det ändå bön både  före och efter. Det är ju en frireligös rörelse,så man trodde att det skulle vara en fristad.Då fick man ju vara ute lite längre på kvällen en dag i veckan varjefall, så man fortsatte att gå dit. Allt var ju inte negativt,vi hade många utfärder till andra SMU gårdar i Skåne,och det var ju klart en upplevelse isej. Vi hade inte själv någon bil,så skulle vi ta oss någonstans blev det appostlahästarna eller buss,tåg. Jo fassan hade en bil en Morris Minor som stod på gården och han skulle göra vid någon gång,men det blev ju snart en perfekt lekplats när inte han var hemma,så han gav väl upp hoppet till slut(full förstående för det.hela taket var intryckt som vi hoppat på det bla).Vår första bil köpte han inte förrän jag var 14 år och det var en saab 92:a.Den absolut mest vedervärdiga bil jag någonsin åkt i. Det var ju en tvåtaktare och luktade fruktansvärt.Och sen hade vi ju som uppgift att tvätta den varje vecka.När man satt där bak var det som om man hade ändan i vägbanan.Som jag hatade denna bil! Fassan var ju från sundsvallstrakten(Svarvarböle) så i början blev det tåg ,när vi skulle dit och det var verkligen en upplevelse.När tåget stannade på olika stationer kom folk runt och sålde kaffe eller annat.Mossan sa alltid att när tåget drog uppför så lät det alltid som ,hjälp mej farmor hjälp mej farmor,och när det blev slätt igen lät det som,behövs inte behövs inte. Tog visst över ett dygn att färdas dit,men ett minne som aldrig bleknar.Senare blev det den hatade saaben som tog oss dit med tältning på vägen.
Nog för att jag tältat mycket men aldrig som då.Man körde in på något grustag eller i skogen ,det var inget märkligt med det(det hade man inte vågat idag) Sen var det frukost över spritköket och iväg igen Väl hemma hos farmor och farfar fick man sitta stilla mesta av dagen.Det fanns ju huggorm och andra otyg utomhus,så där fick vi inte vistas ute själv,utan bara följa med om de äkdre skulle göra något.Men vi hade två  underbara fastrar som tog med oss så mycket dom kunde. Vandra genom skogen i ca 1 1/2 timme för att komma till en sjö vi kunde bada i,och plocka bär på vägen. Annars fanns det en liten insjö,där mina farföräldrar bodde,där vi fiskade aborre och gädda i från en liten eka. Underbara minnen.
Nej nog nu.VÄL MÖTT DAGENS VISDOMSORD  EN VÄN ÄR NÅGON SOM VET ALLT OM DEJ OCH ÄNDÅ TYCKER OM
DEJ

LIVIUS OCH JAG TRÖTTA

Kommentarer
Postat av: Lil

ja du Ronny då är vi vänner!!!! ha ha... Minns du att sista natten i norrland så la våra älskade fastrar en STOR slant på sängkanten som vi fick. VARS EN. Jag kommer ihåg skrothögen uppe io norrland där motorcyklarna var. där lekte vi att vi körde... och luckan bakom utedasset med alla fladdermössen som hängde i taket ....

2009-09-07 @ 18:46:21
Postat av: Siwan

Haha Ronny,du har visst varit ett riktigt litet"FRÖ".O redan som barn velat ut o resa.

2009-09-07 @ 19:32:21
Postat av: Tobbe Elofsson

Fan du, jag är riktigt imponerad!! Du skriver riktigt bra och det är skitkul att läsa. Känner att jag får en bil framför mig när jag gör det. Sluta aldrig skriva

2009-09-10 @ 11:43:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0