LÖRDAG

Vaknade tidigt,skulle till stan på bokloppis.Hade mina funderingar om det skulle börja regna ,men vädret var fint när vi körde,efter ca 1 timme på plats började det,regnskurar från och till,men vi blev ändå av med alla böckerna.Sålde ca 100 böcker och resten skänkte vi till odalakyrkan,så slapp vi slänga dom ivarjefall. Det var bara böcker vi tog en 5-10 kr för.Men jag fick köpt många fina för en billig peng,och då blir ju en nästan smålänning glad. Det var över 100 säljare,men tyvärr är det mest romaner och pocket tycker jag. Faktaböcker är alltid svårare att få fatt i. Jagar som besatt efter det nu till antikvariatet. Både Linda och jag ser verkligen fram emot att få komma igång.Samlar på oss och tänker göra listor med sånt vi saknar.Vi söker nautisk litteratur och böcker om konst,antikviteter,glas,jakt,fiske och om militärt. Har du något ring gärna.

Många tyckte om när jag skrev lite om min barndom,så jag får väl försöka komma ihåg lite mer.
På vintrarna hade vi ingen värme i köket,men vi hade gasspis.Så min far drog ut slangen från spisen och tände på,så det stod en låga rätt ut från väggen,med resultat att väggarna dröp av fukt,men varmt blev det. Detta gjorde han när vi skulle bada i diskhon. Glömmer aldrig hur dj-a kallt det var.Vi fick sitta på kanten,med fötterna ner i hon.  Vattnet frös i regel i kranarna,så vi fick gå och hämta vatten i spannar hos mjölkaffären.Vi hade även en mjölkaffär på gatan ,som låg mitt emot där vi bodde. Där man hämtade mjölk och grädde i lösvikt .Man fick ha tomflaskor med sej själv. Sen hade vi en kakelungn i ena rummet,som vi eldade med koks,och den här koksen hade vi i källaren,där det i regel låg någon stackare och sov på kvällarna.Skulle man hämta koks var det så klart på kvällen man gick ner där! Livrädd var man,lyset fungerade så klart aldrig,så man snubblade ju över dom här utslagna hjältarna.(inga hjältar i min värld) Då fick man en spark och skällsord efter sej,så man kom ju lika ofta upp utan koks.Men det var bara ner igen ,tills korgen var full. Vi bodde på andra våningen,en stor trappa i sten.Den här trappan skulle tvättas varje vecka,och det skulle dom boende turas om med att göra.På tredje våningen bodde ett äldre sjukligt par.på första bodde en ung kille,så vem blev det som fick göra det? Vem annars,om inte jag så klart. Sen hade vi även ett torrdass på vinden(lika otäckt som det på gården) Så man var ju lycklig om man kom hem till någon släkting som hade vattenklosett.Då sket man för hela veckan! Tur för våra barn att det har blivit annorlunda.Nu är det ju så pittoreskt att gå på torrdass. Man gick ju aldrig på torrdasset på gården på sommaren.Vågade inte,men det var bara för att ,när någon satt där så gick man till baksidan och öppnade luckan,stack in handen och nällade den som satt där.(sen gällde det att sticka fort som f-n) Fick dom fatt ien så fick man sej en riktig omgång,men aldrig att dom sa till föräldrarna,(och det gjorde inte vi heller när vi  kom hem)Då hade man fått en omgång till. Var man tvungen att gå själv fick någon kompis hålla vakt.Annars älskade man dom här bakgårdarna,där hände ju allt.Trevligaste var det när gårdsmusikanterna kom.Man fick sitta i köksfönstret och lyssna,sen fick man slänga ner några ören i en bit tidningspapper.Vi hade ju 1,2 och 5 ören då.
Vad jag kommer ihåg,var det ganska duktiga spelmän fast på livets skuggsida. På tal om torrdassen,så hämtades tunnorna varje vecka av en (skittömmare) som kom med häst och vagn.Hästen fick stå på gatan bunden vid frambenen och en foderpåse hängande över huvudet.En fantastiskt snäll häst som vi barn kunde klappa som ville,
bara inte mannen såg oss,för då blev det ett himla liv,och han var ingen man ville få en lusing av precis. Han bar två tunnor samtidigt i ett ok över nacken,utan att spilla (för det mesta)så stark var han ju. Nej nu är det tid för mat. VÄL MÖTT  DAGENS VISDOMSORD  JAG SHOPPAR ALLTSÅ FINNS JAG TILLJAG I NEDERLÄNDERNA

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0