EN SOLIG DAG
Vaknade efter en bra natt,utan hosta och tilltäppta luftrör.Har ökat medicinen igen.Tycker det är konstigt att jag skall behöva gå på tre tabletter om dagen för att kunna andas ordentligt,men det får jag väl stå ut med.Risken är ju att jag blir ännu rundare,men huvudsaken är ju att kunna andas. Dom ringde från sjukhuset och ville jag skulle öka doseringen av blodtrycksmedicinen till det dubbla.Har rent för högt tryck för operationen tydligen,och sen skall jag tillbaka den 1:e oktober för ännu mer undersökning.Men det blir nog bra med det.
Just för tillfället är jag deprimerad för att jag inte kommer iväg till spanien,fast jag vet att jag skall iväg i april istället.Psyket är verkligen konstigt. Planerar för fullt och letar efter olika ställen att besöka till våren på resan ner.
Vi är inne på att besöka Estland,Lettland och Littauen också.Finns mycket svensk historia där så det hade varit intressant.Vi får väl se,vi väger för och emot hela tiden.Det blir många olika valuter att hålla reda på.
Nu tillbaks i tiden igen. Min syster påminnde mej om norrlandspölsa som vi hade till middag ganska ofta.Det är väl att likna med lungmos ,så tänk själv konsistens och färg,VEDERVÄRDIGT.Kom inte ihåg det själv,men jag köpte en sådan för några år sen,och det gick inte att äta.Mathållningen var väl som i andra hem,det var bara för att man skulle äta och inte för någon njutning alls. Men extra var det alltid när mossan gjorde sina köttbullar(jag tror att allas mammas köttbullar alltid smakar bäst) eller hennes kålpudding,som än idag är något av min favoriträtt.
Ibland hände det att man fick tandvärk,och då tog fassan lite brännvin och hällde på tanden(man började tidigt)som bedövning.Det hjälpte faktiskt,men man fick aldrig mer än en kork. Och var man förkyld fick man alltid varm mjölk med eacalyptos i, och sen fick man sitta över en skål med hett vatten med vick i,med en handduk över huvudet,och låta näsan rinna. Jag hade polyper som liten och blev opererad för det.Blev sövd av eter som droppades på en duk över näsan.Kan känna det när jag vill.Man såg verkligen alla dessa ringar framför ögonen innan man tuppade av,så skulle man räkna baklänges från 10,jag kom bara till 6.Uppvaknandet var ingen hit,spydde blod och mådde allmänt pecka.Men det bästa var ju att doktorn ordinerade att jag skulle äta mycket glass,alltid något possitivt. Jag var ofta på lassarettet som barn,hade väldiga problem med magen.Har förstått på äldre dagar att det var stress och nervösitet som gjorde det.Tror också att det var ett sätt för mej att få bekräftelse på att jag var någon? Uppväxt enligt jantelagen ,Du skall inte tro att du är någon.Alltid se det negativa i allting så blir man inte besviken.Det är inte lätt att försöka ta sej ur detta. Uppväxten präglar ju hur man blir som vuxen,och det ligger nog mycket i det.Fast jag försöker att alltid vara possitiv idag.Och allt blir ju mycket lättare om man är det också.Idag är det tack och lov inte så ,utan du är verkligen någon och värd all din framgång,vem du än är.Så jag är glad att jag själv inte uppfostrat mina barn efter denna konstiga jantelag. Alla är vi en produkt av vår egen tid.Men det är ju inte så egentligen ,utan vi är en produkt av våra föräldrars uppväxt. Det som var bra för dom är bra för oss,trodde man.Stryk har aldrig skadat någon? SÅ DJÄVLA FÖRNEDRANDE.VEM HAR RÄTT ATT SLÅ NÅGON ANNAN MÄNNISKA? Kan inte förstå överhuvudtaget att man kan få för sej det. Jag skall erkänna att när min störste var ca 2 år,slog jag han i baken och såg att det blev avtryck av mina fingrar där.Blev så chockad att jag började gråta.Hur kunde jag bara få för mej en sådan sak? Tillbaka till det jag sa.Så som jag blivit uppfostrad skall mina barn uppfostras,trodde jag. Har aldrig slagit någon mer i hela mitt liv och jag skäms fortfarande för det jag gjorde. Själv gick jag i försvarsställning med armarna som skydd så fort någon höjde händerna i närheten av mej ,tills jag var över 20 år.Så visst fan sätter uppfostran spår.Detta är jättesvårt att skriva om,men jag behöver det.
Nej jag skall skriva om possitiva upplevelser och inte sväva ut i otäcka minnen.
Mina tre första år i skolan gick jag på Österportskolan,som låg två kvarter längre bort.Vad jag kommer ihåg var det en mycket bra skola.Vi hade till och med en bassäng,vilket inte var vanligt på skolorna,där fick jag lära mej att simma.Kallvatten (så jag tror den blev som den blev då) och alla nakna,det var inget konstigt med det.Bassängen var bara 10 m lång,så det blev många varv innan man kunde tillräckligt.Ville man inte så blev det en knuff i,för simma skulle man(idag badar jag inte om det är under 22 grader)snacka om traumatiska upplevelser. Vi hade en fotbollsplan strax bredvid som alla skulle till(jag har aldrig varit en älskare av fotboll)och så skulle lagen väljas ut.Blev alltid sist uttagen,för egentligen ville ingen ha mej alls. Fick jag någon gång fatt i bollen ,så ramlade jag på den eller sparkade den till motståndarlaget.Bollsinne har jag förskonats från. Annars gillade jag gymnastik,och var väldigt vig(inte nu),både sprang 60m och hoppade höjd(blev i regel sist men det var roligt) Jag var hellre med tjejerna,det var lite mer i min smak.Konstigt tjejer har alltid intresserat mej,även på gatan var min närmaste vän en tjej.Det var väl lättare för mina föräldrar också att hålla iordning på mej då kanske.På den tiden var jag inte så blyg som jag är idag.
Nej nu skall vi ut i det fina vädret så.VÄL MÖTT DAGENS VISDOMSORD FÖR MYCKET AV DET GODA KAN VARA UNDERBART.
TYDINGESJÖN
Just för tillfället är jag deprimerad för att jag inte kommer iväg till spanien,fast jag vet att jag skall iväg i april istället.Psyket är verkligen konstigt. Planerar för fullt och letar efter olika ställen att besöka till våren på resan ner.
Vi är inne på att besöka Estland,Lettland och Littauen också.Finns mycket svensk historia där så det hade varit intressant.Vi får väl se,vi väger för och emot hela tiden.Det blir många olika valuter att hålla reda på.
Nu tillbaks i tiden igen. Min syster påminnde mej om norrlandspölsa som vi hade till middag ganska ofta.Det är väl att likna med lungmos ,så tänk själv konsistens och färg,VEDERVÄRDIGT.Kom inte ihåg det själv,men jag köpte en sådan för några år sen,och det gick inte att äta.Mathållningen var väl som i andra hem,det var bara för att man skulle äta och inte för någon njutning alls. Men extra var det alltid när mossan gjorde sina köttbullar(jag tror att allas mammas köttbullar alltid smakar bäst) eller hennes kålpudding,som än idag är något av min favoriträtt.
Ibland hände det att man fick tandvärk,och då tog fassan lite brännvin och hällde på tanden(man började tidigt)som bedövning.Det hjälpte faktiskt,men man fick aldrig mer än en kork. Och var man förkyld fick man alltid varm mjölk med eacalyptos i, och sen fick man sitta över en skål med hett vatten med vick i,med en handduk över huvudet,och låta näsan rinna. Jag hade polyper som liten och blev opererad för det.Blev sövd av eter som droppades på en duk över näsan.Kan känna det när jag vill.Man såg verkligen alla dessa ringar framför ögonen innan man tuppade av,så skulle man räkna baklänges från 10,jag kom bara till 6.Uppvaknandet var ingen hit,spydde blod och mådde allmänt pecka.Men det bästa var ju att doktorn ordinerade att jag skulle äta mycket glass,alltid något possitivt. Jag var ofta på lassarettet som barn,hade väldiga problem med magen.Har förstått på äldre dagar att det var stress och nervösitet som gjorde det.Tror också att det var ett sätt för mej att få bekräftelse på att jag var någon? Uppväxt enligt jantelagen ,Du skall inte tro att du är någon.Alltid se det negativa i allting så blir man inte besviken.Det är inte lätt att försöka ta sej ur detta. Uppväxten präglar ju hur man blir som vuxen,och det ligger nog mycket i det.Fast jag försöker att alltid vara possitiv idag.Och allt blir ju mycket lättare om man är det också.Idag är det tack och lov inte så ,utan du är verkligen någon och värd all din framgång,vem du än är.Så jag är glad att jag själv inte uppfostrat mina barn efter denna konstiga jantelag. Alla är vi en produkt av vår egen tid.Men det är ju inte så egentligen ,utan vi är en produkt av våra föräldrars uppväxt. Det som var bra för dom är bra för oss,trodde man.Stryk har aldrig skadat någon? SÅ DJÄVLA FÖRNEDRANDE.VEM HAR RÄTT ATT SLÅ NÅGON ANNAN MÄNNISKA? Kan inte förstå överhuvudtaget att man kan få för sej det. Jag skall erkänna att när min störste var ca 2 år,slog jag han i baken och såg att det blev avtryck av mina fingrar där.Blev så chockad att jag började gråta.Hur kunde jag bara få för mej en sådan sak? Tillbaka till det jag sa.Så som jag blivit uppfostrad skall mina barn uppfostras,trodde jag. Har aldrig slagit någon mer i hela mitt liv och jag skäms fortfarande för det jag gjorde. Själv gick jag i försvarsställning med armarna som skydd så fort någon höjde händerna i närheten av mej ,tills jag var över 20 år.Så visst fan sätter uppfostran spår.Detta är jättesvårt att skriva om,men jag behöver det.
Nej jag skall skriva om possitiva upplevelser och inte sväva ut i otäcka minnen.
Mina tre första år i skolan gick jag på Österportskolan,som låg två kvarter längre bort.Vad jag kommer ihåg var det en mycket bra skola.Vi hade till och med en bassäng,vilket inte var vanligt på skolorna,där fick jag lära mej att simma.Kallvatten (så jag tror den blev som den blev då) och alla nakna,det var inget konstigt med det.Bassängen var bara 10 m lång,så det blev många varv innan man kunde tillräckligt.Ville man inte så blev det en knuff i,för simma skulle man(idag badar jag inte om det är under 22 grader)snacka om traumatiska upplevelser. Vi hade en fotbollsplan strax bredvid som alla skulle till(jag har aldrig varit en älskare av fotboll)och så skulle lagen väljas ut.Blev alltid sist uttagen,för egentligen ville ingen ha mej alls. Fick jag någon gång fatt i bollen ,så ramlade jag på den eller sparkade den till motståndarlaget.Bollsinne har jag förskonats från. Annars gillade jag gymnastik,och var väldigt vig(inte nu),både sprang 60m och hoppade höjd(blev i regel sist men det var roligt) Jag var hellre med tjejerna,det var lite mer i min smak.Konstigt tjejer har alltid intresserat mej,även på gatan var min närmaste vän en tjej.Det var väl lättare för mina föräldrar också att hålla iordning på mej då kanske.På den tiden var jag inte så blyg som jag är idag.
Nej nu skall vi ut i det fina vädret så.VÄL MÖTT DAGENS VISDOMSORD FÖR MYCKET AV DET GODA KAN VARA UNDERBART.
TYDINGESJÖNKommentarer
Postat av: Lil
Ja du bror min . Visst är det så att ingen har rätt att slå ngn annan.... Kan vara därför jag funnit mig i att bli slagen.. För jag fick oxå en del i baken...*I bassängen på österport skulle jag simma ..... efter att vi suttit och tvättats i dessa små baljor... så gick jag på botten ha ha ha var ju rädd för vatten o kallt var det.. Det var här jag först trffade AnnLouise o¨ch hennes trillingsystrar.... minns du dom?
Trackback
