ÄNTLIGEN MÅNDAG

Har haft en underbar dag,med Linda och Livius.Vi tog husbilen och körde en tur på Österlen.Fint väder och kaffe med oss,vad mer kan man begära.Ja det skulle vara lite svamp,vi fann inga alls,men både Linda och jag är noviser(kanske tur vi inte fann några) så det är säkert inte rätt säsong heller.Vi fick ivarjefall en fin tur i naturen, och mycket frisk luft.Ganska skönt att bara få rå om varandra också.Vi trivs bägge helt förträffligt i husbilen,och längtar verkligen tills vi kan komma iväg.Även Livius verkar trivas,han sover bra där och inte allt för sur när han är vaken.Tur vi kom iväg,idag var jag verkligen deppig.Har varit hemma i tre veckor,och väggarna börjar närma sej.Men vi skall köra uppåt nästa vecka vad som än händer,och det skall bli skönt.

Nu åter några minnen från ungdomen.Från jag var 6-7 år fick vi åka på kollo varje sommar,under några veckor.Mossan jobbade på tobaksbolaget,och de hade ett ställe i småland(Skruv) som de anställdas barn fick åka till.Det var en underbar upplevelse.Jag älskade att vara på kollo.Man sprang i skogen och lekte indianer,byggde kojer,gjorde pilbågar och spjut. En gång höllt det på att gå riktigt illa,då vi kastade spjut till varandra över en fotbollsplan vi hade i närheten.Plötsligt kom min syster springande över planen,just som vi kastade,och hon träffades av spjutet 1 cm från tinningen.Tror hon fortfarande har ärr efter den händelsen. Vi fångade en uggleunge som vi hade till att bli tam.Konstigt nog var man inte rädd för några djur alls i den åldern.Vi fångade kopparormar,groder och ödlor som vi hade i fickorna,(för att skrämma tjejerna med så klart)Vi fick ju aldrig ta dom med oss in,så vi ordnade olika gömställen för dom ute. Ibland när det var riktigt varmt ,fick vi åka häst och vagn till badet,som låg ca en km rakt igenom skogen.Roligast var det om man fick sitta på hästen på vägen dit.Det var inte så lätt att grensla den(det var en ardenner)Det var bondens häst och vagn.Bonden hade gården närmast oss,och där fick vi barn som ville hjälpa till med diverse göromål,enkla sådana klart.Men bland annat fick vi hjälpa till med att mjölka för hand,mata hönsen och ta in hö.Det var ju rena himmelriket för mej.Jag var där så ofta jag fick chansen. Annars satte vi upp teaterpjäser,som vi själva skrivit.Speciellt en blev väldigt populär,(där jag fick huvudrollen.) den kallades för hålet i bordet,och gick ut på att jag skulle byta en lampa och gå upp på bordet,som jag ramlade igenom varje gång,under stort jubel från publiken.Denna spelades upp en gång i veckan,och vi ändrade karraktären varje gång,genom att klä ut oss.Roligaste tyckte dom det var då jag var utklädd till en tant.Annars tillhörde jag dem som var minst till växten där,så jag passade väl till att ramla igenom hålet(har ofta haft fördel av att vara liten) Något som också var stort,var när brandkåren kom dit för brandövning.Det gjordes en gång varje år. Vi som vågade fick gå upp på andra våningen och åka i ett långt rör av någon sorts tyg(strävt som f-n man brände av skinnet när man åkte igenom) Det var säkert minst 10m långt,och fort gick det,men man växte ju i de andras ögon när man gjort det.Sen fick vi åka med brandbilen och pröva brandhjälmarna,så var den dagen räddad. Man var ju rädd för eldsvåda,så när det åskade blev alla väckta och fick gå ner på bottenvåningen och sätta sig vid ytterdörren,för att vänta ut åskvädret.Vi barn tyckte det var helt ok för vi blev serverade varm chokladmjölk och bullar.Kommer inte ihåg att det var någon som var rädd,utan allt sköttes helt underbart för att inte skrämma oss barn. Tror vi var ungefär 30 barn samtidigt där och 3 fröknar(som vi alla älskade) i 20:års åldern.Föreståndarinnan,en äldre dam och så kokerskan,det var väl alla. Under de åren jag var där,så byttes fröknarna ut varje år men de andra var desamma.Detta var något som man såg fram emot varje sommar. Maten var säkert bra men frukosten med gröt var väl ingen höjdare.Det var mannagrynsgröt och havregrynsgröt eller värst av allt råggröt med sirap i.Äter fortfarande inte gröt. Rund var jag även på den tiden och kallades allmänt för öltunnan.Kanske inte något man älskade precis,men det gick det också.Vi hade väl alla smeknamn på varandra.Hitta man på hyss,fick man bli inne när de andra var ute och lekte,och det hände väl någon gång,men annars var jag nog ganska snäll på den tiden. Jag vet att vi hittade ett hästkranie i skogen som jag tog hem och det var väl inte riktigt populärt. Jag vet att jag tyckte det var skönt och komma hemmifrån,även om avskedets stund på stationen var ganska gråtfylld. Sen skulle vi alltid skriva kort hem och dom var väl inte så fyllda av berättelser precis,men det viktigaste kom med.Allt bra skicka godispaket!.En gång under var period fick vi ta emot ett paket hemmifrån,och det var ju höjdpunkten,alla lika spännda på vad man fick.Godis fick vi bara äta vid speciella tillfällen,så det gällde att gömma undan det man fick innan fröknarna tog det,för senare utdelning.
Ja det var härliga tider strålande tider.Nog nu för idag VÄL MÖTT DAGENS VISDOMSORD
I BEGYNNELSEN FANNS ORDET

  FRÅN UTFLYKTEN IDAG


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0