TISDAG EM

Sitter här vid datorn och skriver boklister,som det är meningen skall läggas ut på min länk till tolle lege. Silket arbete,om alla skall skrivas in blir det dåligt med nattsömnen framöver. Men jag har äntligen fått en egen dator,som jag skall ha med mej till affären. Har verkligen glädje av den ,fast tycker det är mest maffia wars för tillfället. Är så dålig på det här med data,annars finns det ju otroligt mycket man skulle vilja kunna.
 Har börjat så nätt att tömma lokalen,och hoppas verkligen jag hinner bli färdig till det är tänkt att öppna(den 1 november) Både Linda och jag går här och planerar och vill komma igång.

Skulle kört till min morbror idag,men som vanligt tryter pengarna,tycker det blir för dyrt. Köra 30 mil med husbilen kostar dock 400:- minst. Måste försöka få fatt i en billig bil nu över vintern,så jag kan ställa av husbilen. Någon som vet kanske? Vill helst inte köra med den över vintern,då den tar för mycket skada.

Var i Tyskland i söndags,med 2 goda vänner ifrån norrland. Mycket trevligt,med många besök i olika butiker. Tänk att det är provsmakning i alla, och många sorter att pröva, så man var nästan lite påverkad när man kom hem?
Lite godsaker blev det iallafall till kommande samkväm. Blir förmodlingen ny runda om en månad ,när dom kommer ner igen.

Var hos doktorn igår igen. Vi gick igenom vad som skall ske den 14:e, och jag fick tabletter som skall tas 4 dagar innan + en tvättsvamp,så jag själv kan tvätta mej innan ( nästa gång skulle jag få nål och tråd,så jag själv kunde sy igen såret) Även om alla som gått igenom det,säger att det inte känns eller märks, är man liforbannad nervös
Jag får inte anstränga mej alls de 4 närmsta dagarna efteråt, inte ens köra bil. Så det blir till att ligga på soffan och titta på film(det är ju inte det sämsta)

Hemskt vad tiden går fort. Livius är nu drygt 4 månader och jag tycker han är med så mycket. Vaken nästan hela dagen, men sover nästan hela natten istället. Han har börjat äta gröt, så nu skall vi snart måla om. Vilken underbar tid och vilket privilegium att få vara med när han utvecklas. Jag känner mej nästan som ung igen ,när jag leker med honom. Man kommer ihåg när mina andra var små, bara så synd att man inte kan ha den stunden lite längre. Man skulle kunna bevara den känslan i en låda och ta fram när man känner sej ledsen,eller deprimerad, för det lyser upp när de små bränner av ett leende mot en. Bortskämd har han blivit redan,skall helst bäras överallt. Men alltid lika glad,utom när han vill ha mat, för då gäller det NU och inte om en stund. Han blir akut hungrig verkar det som. Har även börjat ta flaska med morotsjuice, som han älskar, men blir lite löslivad om man säger. Linda uppdagade det idag när hon skulle byta, så det var till att tvätta av badrummet med inventarier.
Men det kommer säkert många tillfällen mer.

Mina barn är faktiskt det enda jag tror jag gjort ordentligt,och dom är mina idoler.Var och en på sitt sett, starka personligheter(efter deras mor)och självständiga. JAG ÄLSKAR MINA BARN ÖVER ALLT ANNAT.

Nu kallar maten och jag skall lyda.  VÄL MÖTT DAGEN VISDOMSORD   ÄLSKA DEJ SJÄLV



   MUMS VAD GOTT

OM LITE AV VARJE

Har varit hos dr idag också. Hon skall hjälpa mej med papperen för sjukbidraget,hoppas det går igenom,så får jag kanske lite mer i kassan. Fick inte gå på så mycket cortison mer,måste försöka att hålla mej till en tablett om dagen,och bara vid enstaka tillfälle öka doseringen. Kroppen har tagit för mycket stryk av den. Svullnar upp om magen och ansiktet,och stor risk för benskörhet. Har krympt 2 cm på dessa åren(och jag är väl liten som jag är?)

Det blir mycket läkarbesök den närmsta tiden,men bara det hjälper,så ok.

Vet inte om jag har berättat om när jag var liten och älskade att sjunga. När vi kom till kötthandlaren, så fick jag sjunga "Här är polisen som mitt i gatan står" och då fick jag en prinskorv eller en köttbulle. Samtidigt satt min syster på trappan utanför och blev sur, för hon fick inte någon. Så hon tog av sej skorna och slängde in dom i affären!  Men det var nog mycket jag som ville vara i centrum alltid(precis som nu?) Jag pratade alltid och kunde aldrig vara tyst. En gång när jag fått nya långbyxor, sa min mor till mej att inte snacka om det för alla, utan vara tyst i affären. Duktig som jag är så sa jag ingenting, men jag stod sidan om en man och ryckte honom i rocken och pekade på mina byxor, men sa inget, så till sist fick min mor förklara, och jag fick visa mina byxor.
På tal om kläder, så hade vi ett rum vi inte använde, dit jag brukade smyga in och träna på min fotbollskarriär. Sköt mot mål med en ihoprullad strumpa, men lyckades skjuta av mej min trätoffel och den fortsatte rakt igenom fönstret. Det blev inga glada miner och min karriär fick ett hastigt slut. Så inte ens för mej själv kunde jag spela boll. Kläder kan vara till bekymmer. En gång skulle jag gå och handla, kallt var det ute så jag höll börsen i handen och drog upp den i ärmen. Man går ju i egna tankar så när jag kom till affären, hade jag glömt att börsen var i ärmen. Förtvivlad blev jag och ut och letade säkert i en timme innan jag vågade mej hem, för att tala om att jag tappat börsen. Det blev till att vända i dörren och ut en timme till utan resultat. Hem igen för en utskällning, men när jag står där ramlar börsen ut från ärmen. Den gången slapp jag gå ut igen.
Annars var det roligt att få gå och handla. Jacobsons hette affären och låg på hörnan av Jerusalemsgatan.
Just innanför dörren till affären stod en trätunna med salt sill. I den brukade jag doppa fingrarna och sörpla i mej av spadet(när ingen såg det) tyckte det smakade jättegott,annars hatade jag sill. Sill det var ganska vanligt på matbordet då( det var billigt med fisk på den tiden) och lärde mej inte äta fisk förrän på äldre dar.
Tänk på den tiden gick vi ofta till saluhallen för att köpa fisk,kött eller fågel. Jag älskade att gå dit,såg ut ungefär som en utländsk hall i dag. Fisk i långa banor , höns hängde i taket och underbart gris,ox och även hästkött låg på diskarna(det hade aldrig blivit godkänt idag). Vilken underbar doft,kan känna det när jag vill. Och atmosfären, tänk om det hade varit så nu. Bananer och apelsiner fanns inte,men äpplen päron och andra svenska frukter eller grönsaker var det en uppsjö av. Annars kunde vi handla på torget,dit jag även fick följa med min mormor för att sälja ibland. Hon sålde ägg,höns och potatis. DET är underbara minnen, annars var inte livet så lätt alla gånger.
Nog för denna gång  VÄL MÖTT  DAGENS VISDOMSORD  INGEN ÄR LYCKLIG ALLTID




LIVIUS MED SIN STOREBROR OCH HANS FLICKVÄN

HEMMA

Hemma efter en natt på sjukhuset. Åkte in igår,trodde jag fått en infarkt (men det var bara kärlkramp) Fy vad ont det gör,och nervös blir man(det är inte så mycket med en när det händer) ville inte åka men Linda fick råda,så det var bara att ge sej iväg. Sen är det skönt samtidigt att få reda på att det inte är så allvarligt som man befarar.
Man blir ju väl omhändertagen där (många som passar upp en LYX) och god mat,men sömnen är det dåligt med för det är ju provtagning mest hela natten. Men som sagt ont krut osv.

Har precis skapat en blogg till,som skall vara som hemsida för vårt antikvariat Tolle Lege. Hoppas få komma till i nästa vecka och börja sätta allt på plats. Mycket som skall hinnas med,prissättning och uppmärkning. Och inte minst städning och målning av alla hyllor. Behöver mycket mer böcker än jag har för tillfället,så söker med ljus och lykta efter helst facklitteratur, men även skönlitteratur. Tacksam för alla som hör av sej om ni har något att sälja.

Lite minnen: Har efter lång tid fått kontakt med min morbror igen och då han påminnde mej om ett minne,när jag varit olovandes vid kanalen. Han bodde hos oss vid det tillfället (och han är tre år äldre än mej, så han var som en storebror) Han fick göra i stort sätt vad han ville, medan jag var hårt hållen. Vid detta tillfället hade vi blivit lite osams, och då ställer han sej och kallar på min mor att jag ramlat i kanalen(vilket hade skett ett par månader innan) vilket resulterade i att jag fick utegångsförbud (men hon var lycklig att jag levde,för hon trodde det var då) och min morbror fick en lusing för att han skrämde upp henne. Annars var vi nog sams för det mesta och jag har många roliga minnen tillsammans med honom.
Han var ju som sagt några år äldre än mej och när han bodde hemma hos mormor var jag ju där ofta.
Han var ju raggare och hade en opel rekord (om jag kommer ihåg rätt) och var ute och raggade ofta. Jag ville ju självklart följa med honom och hans kompis, men var ju samtidigt en liten glytt i hans ögon,så när dom fick fatt i några tjejer fick jag lägga mej i skuffen och inte märkas. Det blev nog några timmar i den skuffen. Han var min stora idol och jag ville gärna bli som honom, så jag sa nog inte så mycket om det. Mormor ville ju gärna att jag skulle få åka med han. Tror vi skulle ha mycket roligt om vi fick sitta en kväll och tala om gamla minnen.

Måste sluta nu,min kamrat från sundsvall kommer och jag skall ordna sängplats..
VÄL MÖTT  DAGENS VISDOMSORD  GÖR SOM MAN SÄGER INTE SOM MAN GÖR



RSS 2.0